26 december 2015 <3

En liten tösabit på 3490g och 50cm bestämde sig för att komma ut mitt i natten. 

Efter en helt makalöst fantastisk förlossning befinner vi oss nu i ett sådant lyckorus att vi skrattar och gråter lyckotårar om vartannat. 

Vi befinner oss även i total sömnbrist, dels pga. av att hon föddes mitt i natten, dels för att man bara inte kan slita blicken från henne! 

Tack livet.

Dopparedan!

Jag tog så fina bilder igår som jag skulle visa. Men så fungerade inte internet på datorn. Det var bilder med snö och strålande sol. Vi har haft ett par dagar tö men natten till igår snöade det och sedan var det lite kallare igår, så nu är träden återigen vita. Snö hade vi såklart kvar, men jag hatar när snön töar bort från träden. På jul ska träden vara vita! Jag kan inte förstå de som väljer att resa bort över jul till varmare breddgrader. När det kommer till det här är jag som ett litet barn, kan inte tänka mig en jul utan snö! 

Sedan var det en bild på mig! Tröttheten är som bortblåst, jag är pigg och har inte ont för fem öre vilket gör att det känns som att livet har återvänt! Så lycklig! Att det skulle bli såhär lagom till jul kunde jag aldrig drömma om. Borde nog köpa en trisslott.. (Fast iofs vann jag då ingenting på gårdagens bingolott). 

Vi hade bästa dagen igår, jag grejade på med lite julmat på fm. Gjorde skinkan osv. Erik kom hem till lunch, efter det tog vi tag i en lite lättare julstäd och sedan for Erik och pojkarna och åkte skidor och var borta närmre två timmar. Vet ni vad jag gjorde medans? Sov! För att orka med kvällen. Jag blir lite trött av att bära på kulan.

När de kom hem ordnade vi lyxmiddag så det stod härliga till, med godaste köttet, lyxiga potatisbakekser och gott bröd. Min pappa och extrabror tittade förbi och åt med oss. Sen hade vi trevligaste uppesittarkvällen framför oss, med den mest spännande bingon någonsin (trots att bara en i sällskapet vann en nyårslott), och vi surrade så vi missade allt annat som hände på tvn. Och åt och drack gott och njöt av finaste kvällen, dan före dopparedan. 

Nu är det dags för frukost, sedan kommer svärföräldrarna hit och då blir det julklappsutdelning och jullunch. Vi har bästa överraskningen till pojkarna, vi pratade med tomten sent igår och säkerställde planerna och jag lovar att de kommer tuppa av. 

Efter lunch svider vi om och åker till syster på julfirande. 

Vill bara passa på att önska er en riktigt fin jul! Krama om varandra extra mycket, det tänker vi göra! 

GOD JUL!

Bästa julgodiset!

Ja, nu har vi ju hunnit in en sväng till på BB i torsdags, då allt var i full gång för att sen stanna av under fredagen. Men efter det så har jag inte haft en enda värk sen vi gick och la oss på fredagkväll. Vilket betyder att jag nu har fått sova 2 hela nätter utan avbrott. Så skönt! Jag har fortfarande ont av det enorma trycket, men att slippa värkarna är fantastiskt! 

Att kunna sitta och spela spel med grabbarna, eller bygga lego! Så härligt! Jag njuter av varje sekund, men tar det fortfarande lugnt och håller tummarna att vi kan lunka oss in i januari innan vi åker dit nästa gång. 

I helgen fyllde vi verkligen upp Lycksele BB, om vi hade stannat kvar hade vi varit 4 st från vår föräldragrupp där. Lite roligt, förutom att de andra tre har sina knoddar i famnen och det hade ju inte jag. Men mysigt att träffas! 

Inför den här julen har det ju inte blivit mycket bakat direkt, Sussi var ju här och bakade pepparkakor med grabbarna och mamma har bakat snökakor och bullar till oss. Så vi har att bjuda på :) 

Men ett julgodis gjorde jag igår, i lyckorus av att vara utan värkar. 

Vi kallar dem chokladbräck, och det är så enkelt som att vi rostar mandlar (typ en halv påse) med lite olivolja och flingsalt i ca. 8 min på 200grader. Skaka om då och då under tiden. Låt dem svalna. Hacka sedan upp i små bitar, och hacka 1-2 st daim, beroende på hur mycket ni vill ha. Jag använde 1 daim. Smält sedan 200g mörk choklad och 200g mjölkchoklad och bred ut dem tillsammans på ett bakplåtspapper (chokladen ska alltså blandas, vill man kan man ringla den ena chokladen över den andra för lite mönster). Bred ut den ganska tunt. Strö över mandeln, daim och ev. lite mer flingsalt (provsmaka mandeln och se hur salt den är). Man kan  ta en ren sked och trycka mer mandeln och daimen lite i chokladen. Låt stelna! 

Sådär på julaftonskvällen när man ätit alldeles för mycket mat äter jag hellre en sån här liten chokladbit till glöggen än en massa kakor. 

Jag slarvade när jag hackade upp mitt i bitar, så då fick jag massa småbitar som inte går att spara. Typiskt! Då måste man ju äta upp dem på en gång! 

Det bästa med det här godiset är att man kan blanda hur tusan man vill. Vit choklad med polkagrisar är inte dumt! Eller torkad frukt, mintchoklad med mandlar, eller pistagenötter. Roligt för barnen att trycka ner minimarshmallows i olika färger. Man kan ta precis det man själv gillar bäst! 

Nu eldar vi, spelar memory, och väntar på att granen ska tina upp. 

Fin söndag! 

Tacksamheten

Jag som har gått runt och känt mig som världens lyckligaste idag, ni vet. Så himla tacksam för livet och allt jag får känna och uppleva. Så tacksam för min vardag. Och vet ni vad som hände ikväll? 

Jag nämnde för Johanna att jag bestämt ville ha med mig ett par pyjamasbyxor i flanell till BB. Det har jag tänkt på länge, jag har en väldigt klar bild av vad jag vill ha med mig till BB. (Och det resulterade i en väldigt stor BB väska). 

Men jag har inte hittar några byxor som dög. 

Också kommer hon hit ikväll. Med en tidig julklapp som jag var tvungen att öppna idag, fick inte vänta till julafton. Och i paketet ligger de mest perfekta pyjamasbyxorna någonsin, med den mjukaste härligaste pyjamaströjan till och dessutom en sovmask som vi nog kommer slåss om i familjen! 

Och gravidhormoner på det, tårarna bara rinner för att jag blir så himla lycklig över att hon tänkte på mig. En sån himla fin grej. 

Inser att det kanske inte är livet i sig jag ska tacka utan alla fantastiska människor jag har runt omkring mig. För det är ju de som gör allt så jäkla bra. 

Idag har jag haft ondare än någonsin och otroligt mycket värkar i omgångar, inget regelbundet än. Ändå känt mig lyckligare än någonsin. Öm, kraftlös, men lycklig. 

Erik tror att det som gör ont är ett tecken på att det kommer vara dags när som helst, jag är mer orolig ifall att jag kommer behöva gå såhär i 20-30 dagar till.. Smärtan är rätt ordentlig nu, dock hanterbar utan problem men tar otroligt mycket kraft och energi och jag känner att kroppen börjar vara slut på. Så himla spännande ändå att vi idag inte har den blekaste aning om när den här bebisen kommer födas. Kanske blir i natt? Eller kanske om en månad? Spännande! 

En fin söndag

Igår hade vi en himla fin söndag. Precis sådär som söndagar ska vara. Så där så man blir så himla tacksam för livet. 

Efter en lång frukost låg vi mest inne och eldade. Fick vänner på besök och vi långfikade och såg skidåkning på tv. Vi bara fyllde på kaffetermosen och bytte ut ljusen allt eftersom de brann ut. Kände lugnet. Pojkarna lekte ute. Som vi längtade efter det här ifjol. Att bara få vara. Ta dagen som den kommer. Inte känna sig stressad. Skratta, prata. Njuta. 

Erik tog med sig pojkarna och letade reda på en utegran. Vi har nog aldrig varit så sena med en utegran. Jag brukar helst sätta din den innan snön kommer. Men nu står den där, model XXL. 

Efter en riktigt kalasmiddag, typ godaste någonsin, kokade Erik kaffe på vedspisen och vi satt länge vid köksbordet och drack kaffe och lyssnade på änglaspelet. Pratade strunt, och pratade om allt som komma skall. All förväntan. Längtan. Julen, bebis. Livet. 

Det är ju så fint ute nu när det är lite kallare. Just nu njuter jag av lite morgonkaffe, och en fantastiskt soluppgång. Svärfar har tagit grabbarna på skolan och jag ska nog krypa ihop i gungstolen och peta in en pinne i vedspisen. 

Tack livet för alla fina dagar. Och tack för att jag fick det allra allra bäst. Efter 10 år tillsammans, två husrenoveringar och 3 barn, blir jag bara mer och mer förälskad i min fantastiska man (som ofta driver mig till vansinne ;) ). Kärleken rotar sig bara djupare och djupare och jag känner hur den klamrar sig fast långt inne i hjärtat. För evigt. 

Så tack livet, för alla fina dagar. Och för att jag fick det allra allra bäst. 

Luciafirande

Jag är fortfarande hemma och bebis är fortfarande i magen, tack och lov. Jag har ju haft den här veckan som mål att ha kvar bebis i magen, även om det börjar kännas som att söndag är lååångt borta. Natten till igår vaknade jag kl.01 av kraftiga värkar och sen dess har det hållit igång ordentligt. Nu börjar jag känna mig rätt kraftlös efter lite sömn och ihållande kraftiga värkar men däremot har jag fått lite vila idag då jag tycker att det lugnat ner sig en liten aning. Jag hoppas att vi kommer kunna vara med på Arons luciafirande på Myltan imorgon bitti. Nästa datum jag inte vill missa är torsdag den 17 då Lukas har sitt Luciatåg. Och såklart den 24 dec. Vilka datum som helst däremellan får liten komma, om man nu kan bestämma lite själv!

Förra helgen var ju pojkarna med på Luciatåget i Bäsksjö. De ordnar en julfest varje år som är så mysig. Med tomtegröt och julskinka och tunnbröd och hemmagjord lingonglögg. Och en massa fika såklart. Och pojkarna var så fina så, och så duktiga i luciatåget. Lukas ska vara stjärngosse i år och då ville såklart lillebror också det. Och Aron sjöng med så fint i sångerna, de bitar han kunde.

Mammas hjärta smälter. Mina små hjältar!

Efter det fikade vi lite till såklart. Och sen var vi tvungna att snabbt åka hemåt då det blev för jobbigt för mig. Också tänkte vi en liten tanke att nästa års julfest kommer vi ha en ettåring att hålla reda på. Mysigt!

V.37

Ja, nu är det ett himla tjat om den här bebisen, men det är ungefär det enda som tar upp våra tankar just nu.
V.37 idag och vi förevigade magen lite, eftersom jag misstänker att den snart är borta. Suddiga bilder i vanlig ordning, en blandning av dåligt ljus och busiga barn. Men det hör väl till.

Den här söndagen har annars innehållit julgransletande för grabbarna i familjen. Jag låg hemma såklart men hade Johanna som sällskap. Efter det blev det fika och grannarna kom förbi en sväng också. Så mysigt så. Precis vad jag behöver, jag som blir så vansinnigt uttråkad av allt stillasittande.

Sen slog jag och Erik våra kloka ihop och gjorde middag. Jag hade förberett en köttgryta på ett nytt recept som jag snodde av Johanna, med bland annat äpplen och kantareller. Blev verkligen en hit, supergott!
Nu är grabbarna ute och ska leka lite snön med Erik och jag har intagit soffläge, i vanlig ordning. Får alltid extra mycket sammandragningar efter mat eller frukost eller så, men jag hoppas de ger sig på en stund även den här gången.

Hoppas ni haft en fin helg!

90%

I

Ser ni?! 90%!! Ikväll ska här firas! 

Alltså ni kan bara inte förstå hur bra det här känns. Vid det här laget med Aron hade vi hunnit in i flera vändor och stoppat honom. Nu har vi ju bara varit in en gång! Och idag är sista dagen, sen är det ok för pyret att komma! 

Jag njuter så himla mycket av att vara gravid, men nu längtar jag verkligen efter slutet. Jag är så vansinnigt trött på folk som ska kommentera allt jag gör eftersom jag ska ta det lugnt. Jag känner min kropp bäst själv kan jag tala om. Även om man bara vill väl, så är jag så trött på att höra "men vad gör du här? Du ska ju ligga hemma och vila!" 

Även Erik tjafsar med mig hela tiden, vi brukar sällan tjafsa eller bråka, speciellt inte om små saker. Det lägger vi inte nån energi på. Men nu tjafsar vi rätt bra, eftersom Erik säger åt mig att ta det lugnt och jag tycker att jag känner själv vad jag klarar av. Haha, lustig grej att tjafsa över kanske.. Ni kan ju tänka er hur det låter. 

-"men gå och lägg dig och vila!" 

-"jag har vilat jag behöver inte vila mer!!" 

Haha. Mvh/ Sandra 4 år och vuxen-Erik som tror att han veeet allt. ;) 

Nu ska jag då iaf ta mig till bäsksjö på julfest för att titta på mina små stjärngossar som tänker vara med i Luciatåg. Det tänker jag inte missa! 

En bättre morgon

Betydligt bättre frukost idag, då jag fick vakna hemma i min egen säng. Och frukosten i sig var också betydligt bättre än på BB. Lyxade dessutom till det med en chailatte. (Måste köpa mig en mjölkskummare!) 

Ja, nu är jag hemma igen. Men en chailatte är ungefär vad jag klarar av att göra. Det krävs inte mycket för att sammandragningarna ska dra igång, och nu är de betydligt starkare än vad de har varit tidigare. Men på söndag har vi den magiska gränsen, efter det får liten komma när den tycker att det passar. Även om jag helst skulle vilja gå en vecka till åtminstone. 

Men i helgen tänker pojkarna iaf bädda i ordning i babykorgen. Jag tänker att när de vill hjälpa till och vara involverade så måste de få vara det, även om det betyder att jag måste tvätta och bädda om igen sen (ifall det dröjer en månad till innan liten kommer). 

Trevlig helg! 

Godmorgon från sjukhussängen

Ja, och då menar jag verkligen sjukhussängen. Fick åka in till Lycksele BB igår kväll eftersom jag hade så kraftiga och regelbundna värkar. Så här ligger jag nu, i sjukhussängen och äter frukost. Inte ens frukost fick jag gå och hämta själv. 

Jag fick bricanyl för att stoppa värkarna och det funkade fint. Blev undersökt och det visade sig att livmodertappen är förkortad. Så jag fick stanna kvar för att se så inte värkarna tar igång igen. Skit också. Jag längtar redan hem, och längtar efter pojkarna. Hatar att stressa iväg och bara dumpa dem. Även om jag vet att de har det bra hos farmor och farfar och de saknar förmodligen inte mig så som jag saknar dem. Och jag hatar att ligga här när det ändå inte får komma någon bebis. BB ska man ligga på när det är dags att föda! Inte innan! Skit skit skit är det. Så nu håller jag tummarna, så jag får åka hem idag igen. 

Så tji fick jag, jag som tyckte att det inte borde vara några problem att gå de här sista veckorna nu. Jag skulle förmodligen aldrig ha sagt något. Men än så länge är bebis kvar i magen och det hoppas jag den fortsätter med. 

Nu väntar jag på att få sätta mig och göra en ny kurva, och träffa läkaren så jag får veta mer. 

Den här gången fick jag i alla fall ett rum med fin utsikt att vakna till. Och julfint har de gjort också. 

Finaste små presenterna

I lördags kom mamma hit. Hon hade med sig massa presenter och dessutom kokade hon palt. Lyx!

Pojkarna fick tv-adventskalender, så ikväll ser vi fram emot första avsnittet. Någon som såg det imorse? 

Dessutom fick de tomtar att pynta med på sina rum, och tjocksockar. Rena rama lilla julafton. Hon hade med sig blommor till mig, och till en liten skrutt hade hon med sig detta. 

En pytteliten overall med tillhörande mössa. Finaste finaste presenten, stickad av litens mormor. Kan knappt förstå att vi snart ska få bädda in knodden i den där! 

Så nu är vi redo, ska bara hålla ut de sista veckorna så vi slipper Umeå. Sen är vi redo för ett litet syskon. Vi har till och med kapat listan till bara två namn, så vi har väl i princip bestämt namn. Två namn kan vara bra att ha och välja mellan. Dock är det två pojknamn, så det får helt enkelt vara en lillebror som gömmer sig därinne. 

Jag funderar till och med om jag får börja tvätta sängkläder och bädda i ordning? Fast bf är fortfarande en månad bort, så jag kanske borde spara på det ett tag. 

I söndags var jag som sagt hos mamma, och den kvällen och natten mådde jag så vansinnigt bra. Sammandragningarna var nästintill obefintliga och de som var var så klena så de gjorde inget. 

Igår var vi bjudna på lunch och jag tänkte att det blir ju toppen, skönt att få lunch serverad! Men bilfärden dit och hem var det värsta någonsin, ramlade in blöt av svett och har haft den värsta natten hittills. 

Jag önskar att jag kunde bo hos mamma de sista veckorna, eller att mamma kunde bo här. Men nu är det ju inte många veckor kvar, så nu borde det fasen gå vägen. Tycker jag. Det blir inga fler bilturer de här sista veckorna i alla fall.

Idag ska jag ägna mig åt att skriva en lista över julmaten. Vi firar jul hemma i år, känns bäst oavsett om vi har bebis kvar i magen eller inte. Ifjol var vi också hemma och alla ville hjälpa till att ordna mat så jag behövde inte göra ett dyft. Funkar fint för mig! Vi gör på samma vis i år och jag gör en lista där jag bockar av vad alla vill ta med sig. Håller på att längta ihjäl mig efter julmat! Och julen! Vad jag ser fram emot den här julen! Julen firas allra allra bäst hemma i vårt fina fina hus, på vår fina fina gård. Drömgården. Med finaste familjen. Kan inte önska mig mer.

V.36

Ja, så var vi inne i v.36. 34 dagar kvar. Det är helt vansinnigt. Så svårt att tänka mig nu att på några veckor ska den här magen inte vara kvar. Jag ska kunna andas normalt. Inget som trycker mot revbenen. Och det där som faktiskt tar en himla plats i min mage ska istället ligga i min famn. Helt vansinnigt. Vansinnigt roligt. Men jag håller till och med tummarna för att få gå lite över tiden, för att få njuta av det här liiite mer. De här sparkarna. Buffandet. 

I fredags var jag på föräldrautbildning. Erik ville också med och hade tänkt lämna pojkarna hos mamma, men hon jobbade tyvärr. Och då ville pojkarna hellre vara med Erik. Nästa gång kanske. Jag älskar föräldrautbildningen. Även om jag har två barn sen tidigare, så är det så bra att få fräsha upp minnet. Och en del saker har ju faktiskt förändrats också. Men främst handlar det nog om att jag har världens bästa barnmorska. Jag är så tacksam för det. Utan henne hade de här månaderna varit bra mycket besvärligare. Och Erik såklart. Min klippa. Mitt stöd. Det låter som sagt så enkelt, att "bara ta det lugnt". I vanliga fall har jag nog svårt för att sitta och se skidåkningen på tvn. Jag måste springa runt och göra saker samtidigt. Förstår inte hur man kan sitta en hel dag, sitta bort allt dagsljus, oavsett hur spännande det är! Och att då helt plötsligt ställa om sig och "bara ta det lugnt". Svårt att förstå för en del har jag märkt, men lättare för andra! Alla är vi olika och tur är väl det! 

Nu har vi ju snart gått hela tiden ut och det känns så bra. Att pyret får ligga tryggt och växa till sig därinne. 

Idag har vi först varit på en snabb sväng till Lycksele. Inte så kul med det föret som var idag. Men pojkarna var bjudna på kalas och vi har nog aldrig varit så snabba någonsin. Vi for vid kl.9 och var hemma vid kl.13. Men tala om att jag var slut på efter den bilresan. 

Så när Erik skulle till flyget tog jag snabbt beslutet att åka till mamsen. Vi gjorde skyltsöndan på en pisskvart, pojkarna fick träffa tomten, och sen har jag legat hos mamma. Bästa beslutet någonsin. Älskar att ligga hemma hos mamma och bli uppassad. Så på bara nån halvtimme kändes det bättre, och fram mot kvällen kändes det helt plötsligt helt ok att köra hem. Vilket är ovanligt vill jag lova. Får helt enkelt bli fler eftermiddagar hos mamma! 

Jag brukar säga att man ska omge sig med människor som får en att må bra. Men sen kan jag komma på mig själv med att umgås med de som gör raka motsatsen. Ni vet, såna som känns som att bara för att de själva inte är lyckliga så ska ingen annan heller få vara det. Och då är man väl hellre ensam än att beblanda sig med sånna människor? Åtminstone är då jag det.

För jag är så vansinnigt lycklig just nu att jag kan bara inte hålla inne med det, för någon annans skull. Så varm i hjärtat. 

Men över till nånting helt annat. Vi hade nämligen bestämt oss för att köpa en ny soffa. Känns dumt då det egentligen inte är något fel på vår soffa. Jag har så svårt att köpa nytt när jag inte hittar en riktigt bra anledning. Men den här hörnsoffan vi har funkar helt enkelt inte i vårt vardagsrum. 

Så vi hade hittat en soffa vi ville ha. På Mio. Så vi gick in på Mio för att kika på den, och om det kändes bra skulle vi beställa hem en. Också finns den inte hemma. Vi kan ju inte beställa hem en soffa utan att ha fått se den! 

Hur fasen gör man nu? Någon som har något tips? 

Vanlig och alldeles underbar torsdag

Det absolut bästa i det här huset (nåväl, en av de bästa grejerna), är vårat badkar. Speciellt nu under graviditeten. Vad jag önskar att jag haft ett badkar under tidigare graviditeter också! Idag lämnade jag pojkarna på varsin skola, drog ner på plassn en sväng, var hemma till kl.11 och gjorde lite lunch, och sen då? Sen spolade jag upp ett härligt bad. 

Med badskum, doftljus, ansiktsmask och hårinpackning. Och en bok. Och där låg jag nästan en timma. Efter en timma började vattnet bli ljummet, och av någon konstig anledning fick jag mer sammandragningar av att ligga där. Men då var jag så nöjd så nöjd. Och kände mig som en ny människa. Med filade fötter och allt. 

Och nu får jag krypa ihop i soffan med min älskling, som precis kommit hem från sin arbetsvecka.

Välkommen helgen!

Dagens

Tyckte inte det var så himla länge sen jag la ut den här bilden? 

Tror jag var i V.23 här och jag minns att jag tyckte magen hade tvär exploderar. När jag var i v.17 hade jag mina vanliga jeans, en tight randig baströja och en kompis till Erik sa "V.17?! Det syns ju inte ens att du är gravid!". Och det hade han rätt i! Spe som en räka! Sen gick det undan. 

Så som magen är på den bilden, i V.23, har jag sett mig själv sen dess. Känner mig så otroligt liten och smidig jämför med mina tidigare två. Den enda stora skillnaden är att jag har ett enormt tryck neråt (som började kring v.25), som gör att allt är obekvämt, så nu går jag mest runt i strumpisar eller leggings. 

Nåväl, det fanns visst en skillnad till. Det här är nämligen magen idag. 

Ni får ursäkta en fläckig spegel. Magen v.35. I leggings och lång baströja. Bästa bästa. Som en pyjamas. 

Mja, liiiite skillnad är det väl på magen sen v.23. Uppenbarligen är det en liten filur som växer därinne. Men hur som är jag ändå mindre än vad jag varit tidigare graviditeter och det är en enorm lättnad kan jag lova! Vilken skillnad! 

Längtar så efter att få träffa denna lilla krabat nu! 

Lugnet

I och med att jag bestämde mig för att säga nej, så tonades allt ut. Bara sådär! Hittills har vi haft något planerat 6 av 7 dagar i almanackan varje vecka. Det enda som har stått i veckan är föräldrautbildning på fredag, och kalas på söndag. Så det ska vara. 

I veckan har jag tagit tag i julstädningen. Det som annars är gjort på en dag har nu tagit 3 dagar. Så idag drog pojkarna fram julen. Så mysigt! De sprang upp och ner och bar fram grejer. Så nu är det ljusstakar och stjärnor och tomtar överallt. Jul, som jag längtat! 

Ikväll har de varit på säsongens första skidtur. Vi blev inbjudna att vara med på Järvsjös träning. Johanna följde med och hjälpte Aron, så jag fick bara sitta lugnt och heja på och njuta av den fina kvällen. Pojkarna var så duktiga och nu börjar även Aron vara en hejare på skidorna.

Nu sover de små, jag eldar och dricker en kopp te. Efter en kväll utomhus. Och njuter av julen som kommit på plats här hemma. Och tittar på Greys. Pyret i magen har hicka, och pillar med tårna mellan mina revben. Himla bra avslut på den här dagen. 

Tack livet, för ännu en alldeles fantastisk dag. 

Smygstartat

Vi är säkert inte de enda som inte kan hålla oss.. Nu har vi smygstartat julmyset. Efter pepparkaksbaket i måndags gick det bara inte att hålla sig. 

Så det har redan hunnits med en hel del glögg. Och E köpte nya stjärnor att hänga i fönstren i allrummet, och han har varit så sugen på att få hänga upp dem. Så det har vi gjort i helgen! 

Idag, efter att superpappan jagat en sväng, har han hunnit med lussekatter, skruvat i skotern (och såklart provkört) med pojkarna, och dessutom har vi haft Sussi, Jocke och pojkarna här i em. Fikat lussekatter och pepparkakor och druckit chai-te. Och med sig hade de sin barnskoter- så ni kan tro att det är två lyckliga små som sluter sina ögon ikväll. Tror de var ute och körde i två timmar. 

Ikväll har E sedan satt taklist i gästrummet innan han bäddade ner sig med oss i soffan för Bamse och tjuvstaden. Så imponerad på allt han hinner med, att utnyttjar verkligen varje minut dagen bjuder på. Inte nog med att han hinner massor med saker som ska göras, så hinner han ändå med de där viktiga stunderna med oss. Så pojkarna känner sig prioriterade. Helt fantastiskt. 

Nu ska jag kila på date med min fantastiska make. Han som jag höjer till skyarna. En date i soffan väntar, med lite mer glögg och saffranskladdkaka med hallon och vispgrädde. 

Imorgon har vi förresten öppet hus i skolan i Latikberg. Så varmt välkomna att komma och hälsa på oss mellan kl.13-15! Det kommer gå en gratis buss från Ica parkeringen kl.12.30, som går tillbaka kl.15. 

Trevlig lördagkväll!

Styra sina egna vindar

Jag älskar att vara gravid. Verkligen. Även när jag kände mig som en val i slutet av mina förra graviditeter, stor och tung, så älskade jag varje sekund. Den här gången känner jag mig smidigare än någonsin, lätt som en fjäder. Istället har jag då ont i princip hela tiden. Men jag älskar det. Jag älskar att få bära på det här barnet.

Jag litar på mig själv till 100%. Jag litar på att jag vet vad som är bäst både för mig och för mina barn. Tyvärr känns det som att jag emellanåt är ganska ensam om det. Förmodligen är det fler föräldrar som känt på samma vis. Att omvärlden tvivlar på dig.
En liten pust av motvind. Jag tar det här på allvar. Allt det som gör ont. Jag känner i kroppen att det är så det ska vara. Jag känner att det är allvar. Att jag måste ta det lugnt. Och jag har en himla tur, för Erik ser också allvarligt på det. Han ser till att jag vilar. Han peppar, och han finns där bredvid mig. Håller mig i handen när det blåser motvind. Även svärfar stöttar. Han kommer hit utan att jag behöver be om det. Rastar hunden, skottar snö. Roar pojkarna. Igår skjutsade han oss till Lycksele, så jag skulle slippa köra. Jag är så lyckligt lottad.
Även om jag älskar att vara gravid, så är de här sammandragningar jag har enormt tunga. De kräver mycket energi, och tar upp mycket av min tid. Det är där motvinden kommer in. Efter sammandragningar och fokus på familjen finns det inte mycket över. Ändå får jag saker hängandes över mig som jag inte bett om. Och ibland känns det nästan som att så länge jag kan stå på benen så kan det ju inte så farligt. Eller för att jag inte bryter ihop totalt och ligger och storgråter, så mår jag nog riktigt bra ändå. Det kan inte vara någon större fara. Vilken ond cirkel, eller hur? För att jag håller humöret uppe och litar på mig själv, så ser inte omvärlden hur illa det faktiskt är.

Nåväl, nog om motvinden. För det är här jag väljer att styra mina egna vindar. Om jag så ska låsa ute omvärlden de här sista veckorna, eller så länge det behövs. Jag skapar min egen medvind. Jag väljer att må bra, jag njuter av varje dag jag har kvar med det här pyret i magen. Jag arbetar mig igenom nätter utan sömn, tunga sammandragningar och värk, och kommer ut ur det ännu piggare, mer motiverad, peppad. Lycklig. Tacksam.
Och med omvärlden så menar jag såklart inte alla fina människor runt omkring mig. De som står mig nära. Som peppar, skickar en tanke, eller en hjälpande hand. Ni vet, när allt känns tungt så står de där och lyser.

Till exempel i måndags, när Sussi och pojkarna kom ut för att baka pepparkakor. Och såklart pepparkakshus. Så mysigt. Och när jag tyckte att det blev tungt så la jag mig i kökssoffan eller gungstolen, och Sussi stökade på i köket. Så mina barn fick baka pepparkakor även i år, även om jag knappt gjorde ett dyft.

Doften av nygräddade pepparkakor, tomtegröt till lunch, glögg och julmusik.

Så jag styr vindarna. Så jag får medvind. Jag lägger allt fokus på mig själv och min familj. Ibland behöver man det också. Få koppla bort allt annat. Även om jag har svårt att släppa vissa saker och gärna hjälper till. Men från och med nu är det "nej", "tyvärr", "tack men nej tack". Jag ska öva på det.

Det härliga med den här graviditeten är att jag har hur mycket energi som helst i kroppen. Jag är ofta trött, efter att ha legat vaken på nätterna och så, och när man inte kan göra nånting blir man ganska slö. Men i kroppen känner jag så mycket energi. Benen känns så pigga. Jag känner mig stark. Som att jag skulle kunna springa ett maraton dagen efter förlossningen. Så inspirerad av livet. Det fantastiska fina livet som jag har. Också Erik. Som gör hela livet så enkelt. Och lättsamt. Det är vi, och det är så det ska vara. Efter 10 år gör han fortfarande att livet känns som rosa moln. Och jag bara svävar med. I medvind.

Söndag

Så var den här helgen över i ett nafs. Det blev en kort helg för den här familjen, eftersom Erik inte fick komma hem förrän till lunch i fredags och var tvungen att åka vid kl.15 idag. Resten av familjen har dock helg imorgon också.
Men en fin helg har vi haft i alla fall. Det har blivit firande av Erik såklart, ordentligt vill jag påstå. Vi hade besök från lunch igår framtill 20-tiden på kvällen. Så mysigt att ha fina vänner på besök och surra bort en herrans massa timmar. Det är så sällan E tar sig tid för det, men igår gjorde han verkligen det (även om han satte några vänner i arbete en stund också). Och barn fulla huset. Så fint.

Annars har pojkarna mest njutit av snön. De skyndar sig ut på morgonen direkt efter frukost, och stannar oftast ute fram till lunch. Jag njuter också. Sitter på en fäll på bron och hejar på dem när de åker i backen.

Det är så fint ute när snön har lagt sig.
Magiska vinterland.
Lördagen bjöd på halvdimmigt väder, där solen kunde tränga sig igenom och allting var så gnistrande fint.

Pojkarna har byggt sig en Olof, som gillar varma kramar.

Söndagen bjöd på stora härliga snöflingor.

Ikväll har vi varit i kyrkan, Lukas har fått sin barnbibel och efter det bjöd kyrkan på tacos. Svärföräldrarna var också med, vilket gjorde allting extra trevligt.

Nu luktar det jul i hela huset. Men mer om det imorgon kanske.
Imorgon väntar oss ännu en fin dag.
Och med det sagt skänker vi en tanke till alla som inte haft en bra helg. Till alla drabbade av världens ondska och grymheter. Så oförståeligt. Och vi tackar för att vi får vara lyckliga tillsammans.
Ta hand om varandra och njut av alla stunder, stora som små.

Godmorgon Lördag

'
En sån fin morgon!

Vi tog lite sovmorgon imorse allihopa, och sedan grattade vi pappan i huset, som fyller år idag. Han fick present redan igår, då han visste vad han skulle få (han var med och valde), och vi redan har beställt efter tidigare som vi fick skicka tillbaka. Så nu fick han prova igår, så vi kunde skicka tillbaka direkt om han inte var nöjd. Men han blev nöjd!
Så idag fick han inte mer presenter än kramar och pussar och fin sång av sin förstfödde. Och sedan en brakfrukost.
Jag skulle ha fotat frukostbordet känner jag så här i efterhand. Pojkarna hjälpte till och skulle ordna födelsedagsfrukost. Det var gröt, ägg, kaffe, smörgåsar, grönsaker och smoothie. Bästa starten på dagen!

Och när man suttit en stund och vaknat till av kaffet, och det sakta börjar ljusna ute, då fastnar man lätt i soluppgången från vårt köksfönster.

Och så här får jag bo. Nyp mig i armen!
Det bästa med Latikberg är att när det är slaskigt och blött och halvtrist på andra ställen, då är det gnistrande vitt och fint här. Älskar vintern.
Nu ska vi göra tårta, och sedan ska vi skynda oss ut och njuta av den här härliga dagen. Och ge småfåglarna mat, de ser hungriga och frusna ut. Pappan har dragit ut på en jaktsväng, så när han kommer hem väntar tårta.

Nedräkning

Jag börjar bli lite trött på att inte kunna göra vad jag vill. Att behöva be om hjälp för varje liten skitsak är verkligen inte roligt, så oftast slutar det med att det antingen inte blir gjort eller så gör jag det själv ändå och då tar det väääääldigt lång tid. Men vet ni vad? Nu har jag börjat räkna ner! För även om jag skulle gå en vecka över tiden, så är det fasen inte lång tid kvar!
Det här är verkligen ett stort steg under de här 9 månaderna. Och jag kommer alltid till det här. Då jag känner att nu får världen rasa samman runt omkring mig om den så vill, nu ska jag bara njuta av magen den sista tiden. Och njuta av sista tiden som tvåbarnsmamma. Inte för att jag gruvar mig för framtiden, men jag vill ta till vara på de här sista månaderna innan allt kommer att förändras. Bara till det bättre, såklart.
Jag är så otroligt tacksam för att jag får uppleva det här igen. Ibland får jag ångest bara av tanken på att det här kanske aldrig hade hänt, om det inte blivit såhär.
Men nog ska det blir skönt att kunna baka bullar igen. Eller putsa fönster. Eller ta en lång promenad. Eller köra bil!

Imorgon ska jag på ultraljud för att se hur läget verkar. Om mina sammandragningar påverkar bebisen nånting, och om de påverkar livmodertappen nånting. Jag tycker att har det inte hänt nånting än, den senaste veckan har jag varit nära på att åka in åtminstone 1 gång per dag, då borde vi ju kunna känna lugnet tiden ut. Men samtidigt vet jag ju hur det känns. Hur orolig man blir. Och osäker på hur länge man törs vänta. Även om det inte hänt något hittills så kommer det ju en dag då de faktiskt har effekt. Och när är den dagen? Med tanke på hur fort det gick med Aron, så behöver jag en bra plan. När Erik är borta. Med barn och allt. Men den behöver jag slipa lite på..

Nåväl, V. 33 är vi i nu och jag tyckte nyss det var V.27? De senaste veckorna har gått så fort, och nu väntar juletider och veckorna kommer gå ännu fortare. Även om jag har mycket sammandragningar så ställer jag in mig på att gå över tiden, åtminstone en vecka bort tänker jag. Så jag inte alldeles ska tappa humöret på slutet, då är det bättre att ställa in sig på ett datum längre bort. Så, ultraljudet visade 2 jan, jag säger 9 jan.

Dagsfärsk, V.33

Jag har lyckats hyffsat bra med andningen under tidigare förlossningar, väldigt bra med Aron. Också har jag haft Erik som hjälpt mig att hitta när jag tappat den. Därför har jag haft fantastiska förlossningar, även om Lukas förlossning var fruktansvärt utdragen och slutade besvärligt, så har jag kunnat tänka tillbaka på dem med endast glädje.
Men den här gången tänkte jag prova dyktekniken, om jag får möjlighet till det. Googla på det!
Det här med att slappna av är verkligen min grej, och genom yoga har jag blivit mycket mer medveten om alla små mekanismer i kroppen. Så jag tror mycket på det här. Att slappna av, inte kämpa emot. Låta kroppen göra sitt. För i det flesta fall så fixar kroppen det- det är bara det som sitter i ditt huvud som ställer till det.
Så får vi väl se som sagt hur mycket jag hinner med den här gången.

Och ni vet att när en värk börjar, så stiger den ju uppåt, för att efter en stund nå sin topp och därefter dala neråt igen. Så en intensiv värk på en minut kanske bara har en topp på ca.5 sek. Det kan vara bra att ha i bakhuvudet. Och för varje värk man går igenom, är det en värk mindre innan knytet till slut är ute.

Jag ser verkligen fram emot att få uppleva det här igen. Så, så mycket!

Vitt, vitt, vitt!

Äntligen! Snööööö!! 

Den lär väl vara borta imorgon, men oj så stämningsfullt vi haft det idag. Stora, stora snöflingor som virvlade ner utanför fönstret. Elden som sprakade i vedspisen. Barn som leker ute. Tända ljus. Och dessutom hade jag en fin vän och hennes son på besök. Med sig hade de en stor plåtburk med kakor och bullar. Säkert åtminstone 5 olika sorters kakor. Tala om julstämning. 

Och medan barnen byggde snögubbar och murar och hade snöbollskrig, så delade vi på en kanna te. Jag i halvt liggläge. Och surrade bort en herrans massa timmar. 

Än så länge ligger snön fortfarande vit på marken och gör mig så lycklig. Det ger mig hopp om att snart är den här, den riktiga vintern. 

Ikväll hade dessutom Erik eget rum, vilket gjorde att vi kunde prata i telefon huuuur länge vi kände för. Vi är hopplösa när vi lägger oss på kvällen. Vi kan prata hur länge som helst. Ibland brukar vi lägga oss tidigare, bara för att hinna surra av oss så vi ändå ska kunna somna i bra tid. Men när han delar rum med någon arbetskamrat brukar det bli kortare samtal, av hänsyn till att den andra kanske vill sova. Ikväll var det dock inte så. Och som jag älskar honom. Världens finaste människa. Han kan vara 100 mil bort och jag känner mig ändå inte ett dugg ensam. Han gör mig så lycklig. Och han får mig att känna mig så viktig. Han är bara bäst, helt enkelt! 

Idag har jag ingen bild, utan tänker mig att ni får fantisera ihop allting och få er egen bild av hur fantastisk den här dagen har varit. Och det bästa av allt är att förutom kvällens matlagning och möte så har alla fina människor omkring mig gjort att jag bara behövt slappna av och fokuserat på att lugna sammandragningarna. 

Och två små lyckliga pojkar hade jag ikväll som inte bara var lyckliga över snön, utan även lyckliga över kvällens träning och mest lyckliga över att farfar varit här och de fick följa honom på promenad. Farfar skulle kunna komma hit 10 gånger per dag och de skulle ändå bli lika lyckliga varje gång.

Så när ni fantiserar om bilden för den här fina dagen, glöm inte de stora virvlande snöflingorna, värmen från brasan och levande ljus, och dessutom två sussande grabbar med stora stora leenden.

Vad kan man begära mer i livet?  

Världens bästa farsdag

Grattis till alla pappor, idag är det ju er dag! 

Vi har haft den bästa farsdagen jag har kunnat tänka mig. Det här med att vila och ta det lugnt låter bra mycket lättare än vad det är, jag är så spyless på att inte kunna göra nånting. Magen växer inte riktigt efter min kurva, vilket jag känner av för jag känner mig betydligt smidigare än vad jag har gjort de två tidigare gångerna, men jag känner mig trött och slö i kroppen. En nackdel med att "bara ta det lugnt". Jag känner i hela kroppen att jag behöver röra mig. Anstränga mig. Rensa, röja, städa. Men 7 veckor till ska jag väl klara av. Och oj vad jag ska städa sen! 

Men tillbaka till farsdag. Erik blev uppvaktad med dunder och brak imorse av två ivriga pojkar. De sprang ner för trappen så fort de vaknade och letade fram paket, kort och teckningar som de hade förberett och gömt undan. Efter det for Erik ut och jagade en sväng och efter jakten röjde han någon timme, men skyndade sig hem eftersom han hade bestämt att han skulle fira farsdag ordentligt med grabbarna. Så efter det var det fullt fokus på pojkarna, och från deras sida fullt fokus på pappan. Jag vilade bort de hemska förvärkarna som jag haft på morgonen, så vi skulle kunna åka vidare till de andra papporna sen. 

Så på eftermiddagen åkte vi först till min pappa, där det blev tårta och en period hockey. Medan vi var där ringde svärmor och frågade om vi inte ville äta middag hos dem. Och ingen blev lyckligare än jag! Så lyxigt att få sätta sig ner vid dukat bord! Så vi åkte vidare till strandkullen för middag och mera hockey. Och soffhäng då det är som bäst. 

Proppmätta slukade vi ändå en fantastiskt god efterrätt som svärmor kastade ihop, innan vi åkte hemåt igen. Det var precis vad jag behövde. Så skönt att bli bjuden på middag, och speciellt hemma hos någon där man kan lägga omkull sig precis när man känner för det. Lyx! 

Så den här farsdagen var enligt mig den bästa jag någonsin firat. Och jag tror pappan i familjen också är riktigt nöjd! 

TA-DA!

Här har ni det. En möbel snickrad med kärlek. Och lite svett och frustration. 

Han är för fantastisk min man. Har jag sagt det förut? 

Sånna här gånger kan jag bara inte skryta nog mycket på honom, och jag blir så rörd över att han faktiskt byggde ett vitrinskåp till mig. Till mig. För att det skulle bli så som jag ville ha det. 

Han har snickrat ihop det av furuskivor, så det är rejält vill jag lova. Och tungt. Inga spånskivor här inte. Baksidan har han spikat panel. Fötterna fixade svärfar hos någon i grannbyn som hade en svarv. Och de fantastiska dörrarna är alltså gamla fönster som har suttit här i huset. 

Ca.40 cm djupt, så vi får gott och plats med grejer. Och kokböcker! 

Här ser ni baksidan lite bättre. Den fina panelen. Hela skåpet är betsat i vitbets, förutom fönstren då som är vitmålade. 

Längst ner bestämde vi oss för en öppen hylla, med några "ratlådor". Där vi kan samla allt och inget. Också ser ni fötterna lite bättre. Höga, så vi kommer in med dammsugaren under. 

Också en sista bild på det som snickaren själv är mest nöjd med. Självklart skulle skåpet ha belysning. När det kommer till belysning, helst spotlights, finns ingen hejd på Erik. När vi är på Ikea spenderar vi över 1h bara på belysningsavd. Sjukt tråkigt. Det är kablar och kopplingar och glödlampor och led (och nånstans där har jag slutat lyssna för länge sen). 

Men ja, när mörkret lägger sig då tänder vi belysningen och det gör så mycket för hela köket. 

Omställningen

I veckan har Erik haft sin första bortavecka på ca.2 månader. Från och med nu ska han jobba låååångt härifrån, någonstans mellan Uppsala och Gävle. Och där blir han förmodligen hela vintern. Varje vecka han har fått jobba på hemmaplan har vi tagit som en bonus, då vi vetat att han så småningom skulle behöva åka bort och jobba. Att det skulle bli såhär långt bort var nog ingen av oss beredd på, men ingen av oss har nog tyckt att det känns jätte tungt heller. Det är väl en strategi man bygger upp när man är van vid att han jobbar borta. Erik ser chansen att få träffa sin nyfödda systerdotter som är bosatt i Uppsala, och dessutom verkar det vara en riktigt bra arbetsplats. Och jag känner en trygghet i att han inte kan sätta sig i bilen och köra hem om jag måste åka in på BB, eftersom de kommer att färdas med flyg. 

Däremot är det ju en himla omställning att helt plötsligt ansvara för allt själv här hemma. Tidigare har jag ju kunnat greja på med nånting lite grann på dagen, eftersom jag har kunnat vila hela kvällarna sen då Erik kommit hem. Nu är det verkligen liggläge på riktigt hela hela dagarna, för att jag ska kunna ta resten på kvällarna. Med mat, hund och barn. Igår var dock svärfar hit och gick en sväng med Milo, så ensam känner jag mig inte. Det är det som tar hårdast nu, vardagssysslorna med matlagning, bada pojkarna och nattning. Och när jag har som mest med sammandragningar så kan jag inte bara krypa ihop i sängen, utan måste då ut med Milo en sista sväng så han får pinka inför natten. Det lär nog ta några veckor innan jag ställt om mig. 

Men imorgon är han hemma igen! Och ikväll njuter jag av nyklippt hår, ca.10 cm kortare, men det var så slitet och trist mitt stackars hår så det känns onekligen som ett lyft. Och jag njuter av en stor kopp chailatte framför Greys. Har varit så vansinnigt sugen på chai, så den här koppen var verkligen efterlängtad. Och julstämningen är på topp. Får nog börja göra vintermysigt här hemma imorgon. Ser fram emot en mörk, kall vinter där jag får njuta många mornar av att starta dagen med en stor kopp chailatte. Kom vinter och jul, jag väntar! 

Lördagmorgon

Godmorgon lördag. En dimmig, härlig lördagmorgon. Väcktes av Lukas när Erik hade gjort frukost. Med tända ljus och en rykande kopp te. Älskar de där små stunderna. De är så viktiga. En fin frukost tillsammans med lugn och harmoni. Få prata om det man känner för. Och känslan när någon annan har ansträngt sig för din skull. Att få ligga i sängen och kura och sen kliva upp till dukat bord och sprakande brasa. Det viktigaste i livet.
En sån här härlig lördag morgon. Snön som kom har töat bort och idag är det milt, blött och dimmigt. Så dimmigt så vi inte ser berget framför huset. Men så fint på sitt vis.

Det här är vi idag. Kurande och mys. Bara njuter av lugnet.

Jag sitter i gungstolen i pyjamas och invirad i en filt. Har precis lagt in i spisen.

Ett litet lugn har lagt sig, då jag fick bocka av mycket igår. Det ena var barnens halloweendisco, som vi föräldrar ordnat i skolan. Det har ju varit en del förberedelser, även om vi gjorde det ganska enkelt. Och barnen var väldigt nöjda och hade det roligt. Hur som helst är det skönt när det är gjort, även om det är roliga grejer man pysslar med.
Det andra är Latikbergs IK nya dressar. Vi bestämde oss för att beställa nya dressar och de som ville fick beställa med. Det var ganska dyra dressar och många var tveksamma, men vi tänkte att vi nog åtminstone kunde bli 5 st. Det hela slutade med 28 dressar, plus 4 tävlingsdressar. Puh! Innan jag skickade iväg beställningen igår var jag så nervös att jag var blöt av svett, och bara fräste till alla runt omkring. Nu håller jag tummar och tår att allt blir rätt och bra. Det blev betydligt mer jobb än jag hade räknat med och det blev väldigt stressigt här i slutet av veckan, en stress som min kropp inte tål så bra just nu. Vilket i sin tur är sjukt frustrerande, då jag brukar kunna hantera stress hyfsat bra. Hur som helst, nu är det gjort och det känns så bra!

Ikväll är jag och Erik bjudna på 30-årskalas och pojkarna tänker sova hos farmor och farfar. Och imorgon är Lukas bjuden på kalas. Den här halloweenhelgen är verkligen fylld med roligheter, men efter den här tunga veckan så känner jag att jag skulle behöva en helg utan tider att passa och en massa måsten. Även om det är roliga måsten. Nästa helg får bli en sådan.

Sånna där dagar då man inte har något planerat, men så dyker det upp några vänner på fika. Helt spontant och oplanerat. Sånt gillar jag. Det ger energi.

Och har jag sagt förut att jag nog är världens lyckligaste människa? Tacksamheten bara väller fram!
I går kom svärfar hit och fyllde upp vår fina fina potatislåda (som han faktiskt har snickrat ihop själv åt oss). Det låter kanske inte som så mycket, men jag blir så tacksam. I gengäld ska jag och Erik koka palt till honom någon helg framöver. Ett himla bra byte.

Sen måste jag bara visa er den här fantastiska filten som min mamma har stickat till liten. En helt fantastiskt vacker filt, med ullgarn och dessutom har hon sytt dit ett innertyg av fleece.

Jag har så mycket mer att visa, bland annat ett fantastiskt fint skåp, snickrat av den finaste människan jag vet, och dessutom har ju Lukas flyttat in i sitt nya rum.
Men det får bli en annan gång. Nu ska vi förbereda för lunch ute vid grillringen.

Trevlig helg!