måndag 27 februari 2017

Några ord om veckan

Nu börjar Eriks ledigvecka lida mot sitt slut, imorgon bitti åker han till Gällivare igen för en arbetsvecka. Men nästa vecka, nästa vecka har vi sportlov! En hel vecka ledigt tillsammans allihopa och OJ så vi längtar! Vi ska göra sånt som vi är alldeles för bra på, dra oss om morgonen, äta alldeles för lång frukost, äta alldeles för god mat, åka en himla massa skidor och bara mysa. Njuta av tiden tillsammans som är så så värdefull!

Men nu var det ju så att jag ville få ner några ord om den här veckan. Den här veckan då Erik varit hemma, jag sa hemmapappa, han säger hemmafru. Och jag har jobbat dubbelt och på det även pluggat. Gissa hur veckan har varit?
På morgonen när vi vaknat har Erik tagit lillan och smygit ner, och jag har dragit mig lite extra. När jag kommit ner har Erik kokat kaffe och gjort omelett. På kvällarna när jag kommit hem sådär lagom mosig i huvudet så har huset varit nystädat (ja, typ varje dag), tvätten tvättad och vikt och bortstoppad, och maten har stått och puttrat på spisen. Alltså lyckan? Total!

Den här veckan har gjort att jag fått så mycket energi. Trots att jag har hållit igång med hundra bollar samtidigt. Energi som gjort att jag orkat lägga nån mil på skidorna också.

Jag känner mig så inspirerad. Inspirerad av livet! Skolan är så rolig och intressant, jobbet ger mig en nya synvinklar på hur jag vill vara som lärare (skriv upp, skriv upp och spara!), och hemma. Hemmet gör mig bara till världens lyckligaste. Få komma hem, känna sig efterlängtad, uppskattad, rå om varann och ta hand om varann. Göra det man kan för att underlätta för den andra (ja jag har försökt göra mitt så Erik ska känna sig lika uppskattad som jag känner mig).

En herrans massa kärlek är det bara, helt enkelt. Idag hade lillan sovit dåligt så Erik hade precis lagt henne igen innan jag kom hem, och hunnit duka fram mellis. Och nu ska jag egentligen plugga då. Fast jag fastnade här lite snabbt. Bara för att jag vill spara den här känslan ifall att det skulle komma tyngre dagar. Allt går så länge vi har varann.

Och mer på det då, jo snön vräker ju bara ner. Verkligen vräker. Knappt så man ser nånting ute. Och det gör ju oss bara ännu lyckligare. Mer skoter, skidor och vinter!

Så man till exempel kan köra mera skoter säger den här killen!

söndag 19 februari 2017

En söndag

Vill bara titta in en sväng och säga hej. Och visa vår dag. Hur en helt vanlig, fast ändå lite extra festlig, söndag kan se ut.

Vi sov lite extra länge. Åt frukost lite för sent och lite för länge. Sen roade sig barnen med ditten och datten. Liv sover inte så mycket på dagarna, högst 45-60min så jag får sällan något läge att plugga då. Hinner oftast inte mer än att stöka undan lunchen så är hon vaken igen. Men på morgonen är de så glada att se varann igen de här syskonen, så då roar de sig rätt bra, och jag får ett tillfälle att sätta mig en stund då istället. Så det var vad jag gjorde imorse. Efter frukost. Placerade mig i kökssoffan med datorn.


Njöt av de fina tulpanerna jag fick av Johanna i fredags för att jag hade namnsdag!


Men sen klädde vi på oss och begav oss ut. Det hade nämligen kommit en hel del snö under natten och det var verkligen välbehövligt. Så härligt att få leka i snö igen! Pojkarna snöröjde gångar och lillan satt först skeptisk och hejade på lite smått, men sedan fick hon fart och sprang i gångarna de hade skottat upp.


Så härligt med mer snö!


Sen gjorde Liv sig söndagsfin, i ny body från farmor och ny jumpsuit (kanske?) av Åke och Britta. I vanlig ordning finast i hela världen. Hon har ett jäkla humör och har fått ett röstläge som är på max men söt som socker! Ja, söndags fin gjorde hon sig, för vi var bjudna till mamma på paltmiddag. Där blev inga bilder, dels för att Liv höll lådan genom att riva mammas hem upp och ner, dels för att jag hade fullt upp med att äta palt för ett kompani. Mmm, mums!


Och så var söndagen över, ja hela helgen. Nu har vi gjort oss i ordning för en ny vecka. Och längtan efter pappan i familjen håller nästan på att ta över. Rent praktiskt tycker jag det går bra när Erik är borta men hjärtat skriker efter hans varma famn. Börjar nedräkning!

Tillbaka i matchen

Såhär är det. En morgon när jag vaknade. För ganska många veckor sedan nu. Veckan innan jag skulle på första inneveckan i Sundsvall. Så låg en svart skinnväska på köksbordet med en stor röd rosett på. Min älskade man, som alltid tar hand om mig och ser till att vi har det bra. Hade köpt en alldeles ny dator till mig. En skoldator, så jag ska kunna plugga ordentligt. Så fin present! Han visste nog mycket väl att dumsnål som jag är hade jag aldrig kastat ut de pengarna.

Så nu är vi tillbaka i matchen! Efter att ha haft en dator som inte alls har velat samarbeta går det nu att publicera blogginlägg på löpande band, säger bara swish swosh!
Så bara tiden vill räcka till så kommer det kanske nytt liv här. Det här med att blogga är ju bland det roligaste jag vet. Både jag och Erik brukar roa oss med att sitta och bläddra tillbaka i bloggen och kika på det som varit. Så mysigt att kunna kika tillbaka!

Till att börja med måste vi ju bara lägga ett inlägg på julen. Som jag inte riktigt kan släppa än trots att det är februari och ni förmodligen är mer sugen på vår?
Vi hade den allra bästa julen. Den mest magiska jag hade kunnat föreställa mig. Vi låg ju dock i magsjuka, så ingen tomte vågade sig in men kom i alla fall till bron och lämnade klappar och önskade god jul. Men trots magsjuka så var vi pigga, och efter lite osäkert väder ett tag innan så vaknade vi ju till den allra finaste vinterdagen man kan tänka sig.
Vad är en jul utan snö? Vi spenderade förmiddagen utomhus och det var SÅ vackert! Bästa starten på en julafton!

Sedan hade vi en lugn jul tillsammans med ett par familjemedlemmar som inte brydde sig om någon magsjuka, utan ville att vi ska vara tillsammans ändå. Så fint. Det blev verkligen en jul att spara i hjärtat. Med min älskade familj.


Det var ett magiskt ljus ute. Så fint. En himla fin jul, magsjuka till trots.

lördag 11 februari 2017

8 år sedan

Jag kan för allt i världen inte förstå att det gått 8 år. 8 ÅR! Sedan denna fantastiska lilla mini-Erik kom till världen. Fast ändå känns det ju som att han alltid funnits med oss. Så stor del av dem vi är. Vår oändligt älskade Lukas!

Några suddiga bilder från morgonens mörker hör ju till. Lukas vaknade kl.4.45 och sprang in till oss -"Kommer ni inte snart eller?! Jag kan ju inte sova!". Men sova vidare fick han göra, till ca.6.30 för då kunde vi inte hålla på spänningen längre. (Kompenserades med rejäl sovmorgon idag, tack kidsen!)

Födelsedagen börjades med sång och paketöppning i sängen såklart


Syskonen fick hjälpa till


Sedan obligatoriska pannkaks(plätt)tårtan. Det har blivit största och viktigaste grejen när man fyller år här hemma. I sängen, såklart!


Kvällen spenderades sedan med en himla massa fika, och provande av presenter. Vissa skulle ju byggas ihop så det var en bra sysselsättning framför fångarna på fortet.


Grattis mitt älskade hjärta!

fredag 10 februari 2017

Godmorgon världen

Här snurrar livet på i 180. I en kombination av skolan, jobba, lite mycket för min ordförandedel i Latikbergs IK, en 8-åring som både tänker åka skidor och spela hockey. Och som dessutom fyllde 8 igår. 8 år! Oh my.
Och till på köpet 2 bilar som gav upp i veckan för oss, en lillasyster som slagit lös en tand, och som dessutom fick hosta, feber på mig och en tvättmaskin som rackla.

Himla skönt att känna att man lever!



söndag 22 januari 2017

Du som tog mitt hjärta

Idag är ingen vanlig dag. Idag är det 6 år sedan. 6 år sedan vi fick säga våra "ja" till varandra. 22 januari 2011. Och ja, det finns inga ord. För varje dag som går växer mitt hjärta. För att få plats med all kärlek. Min älskling. Du tog mitt hjärta och det kommer för alltid vara ditt. Varje dag med dig är ett äventyr som ger mig så enormt mycket glädje och massor av skratt. Din famn är den tryggaste, absolut bästa platsen jag vet. Du är en expert på att ge små kärleksförklaringar, minst en gång om dagen. Du gör mig stark, trygg, lycklig och jag är så tacksam att jag får vara din. Livet har alltid en del gropar i vägen men allting blir en klackspark med dig vid min sida.

Foto: Tina Larsson

Annars då? Annars så har ju jag satt mig i skolbänken igen. För att bli förskollärare. Har haft min första innevecka i Sundsvall och jag är nog världens lyckligaste människa. Som har så fina människor runt omkring mig som  styrde upp när jag var borta. Så så tacksam att kunna lämna mina små kycklingar i tryggt förvar. Det slår mig så ofta, det absolut finaste som finns. Att kunna ta sig tid att ställa upp för andra. Sånna fina människor har jag. 
Och skolan är så rolig! Efter första veckan är jag så inspirerad och peppad, vill lära mig mer och dyka in ännu djupare! Risken finns att jag fortsätter med studierna i all evinnerlighet. Så intressant!

Så nu spenderas kvällarna såhär. Nerbäddad i sängen med en bok, och lyssnar på lillans djupa andetag som sover här bredvid. Inte så tokigt vill jag lova. 

onsdag 21 december 2016

Sjuklingar

Alltså fy fan. Säger jag bara. Inatt kom nånting som fullkomligt slog undan benen på mig. Nämligen magsjuka. Jag åker ALLTID dit på magsjuka. Spelar ingen roll hur mycket jag tvättar och spritar. Än så länge har barnen klarat sig och jag hoppas verkligen det fortsätter så.
Annars får vi helt enkelt skjuta lite på julafton. Det är inte mer med det. Jul blir det ändå på nått vis. Här har jag spenderat i princip hela dagen. I soffläge. Blir i alla fall julpepp av Julkampen. Och är tacksam att Erik är hemma, och att vi har världens bästa barn.