söndag 30 oktober 2016

Jaktlyckan var det

Ja förra måndagen alltså.  Erik for ut på en sista jaktdag innan han skulle åka bort en vecka på jobb. Dagen gick och det hände ingenting och vid lunch hade Erik gått klart och skulle ge upp. Vad händer då? Jo, Milo börjar skälla! Hur fint och bra som helst, och jag ser på pejlen hur Erik smyger närmre.. Och sen ser jag Milo börjar springa igen också ringer Erik. Eftersom han bara fick jaga kalv tänkte jag skit, det var bara en vuxen.  Jag svara och Erik skriker i telefon:"jag  har skjutit en kalv åt Milo! "

Alltså lyckan. Som Erik har jobbat och slitit med den där hunden.  Äntligen fick han skjuta åt honom! Betydligt bättre än första älgen, det här var så efterlängtat och har var så värd det.

Själv fick jag en himla fin jaktdag i lördags. Jag har världens bästa mamma som kom och var med barnen så jag fick fara ut med Milo och han gjorde ett sånt där suveränt jobb. Så härligt. Finns inget bättre än att höra hans skall eka i skogen.  Tyvärr blev det mörkt och vi fick avbryta.

Han är så fantastisk, vår jämte. Vår Milo. En fantastisk jaktkamrat, familjemedlem och vår allra bästa vän. Jag har alltid älskat djur och alla våra djur är speciella och älskade men Milo.. Milo är bara nått alldeles extra. Så mycket kärlek.

Och igår då! Lukas har tjatat och tjatat om att få prova på hockey så igår fick han fara på sin allra första träning! Jag var världens bästa mamma, han var överlycklig. Jag, Aron och Liv skulle titta på men Liv var inte på humör. När vi väl var hemma tappade jag tålamodet alldeles och det gick ut över pojkarna. Men jag bad om ursäkt och det var lugnt.  Lukas var salig efter träningen.  Men den tjejen alltså, hon kommer driva mig till vansinne. Ändå så himla söt och vansinnigt älskad, såklart. 

Och nu, loooov!! Som jag har längtat efter att få ha pojkarna hemma en hel vecka!

måndag 24 oktober 2016

Den här dagen

Den här dagen hörni. Alldeles fantastisk och ett minne för livet. Sann lycka, jaktlycka när den är som allra bäst.

Men det får jag återkomma till. Nu har vi firat kvällen lång så nu är det godnatt!

onsdag 19 oktober 2016

Ingen vanlig dag

Igår var det nämligen Lillis dag! Vi har firat honom i 2 dagar och det lär nog fortsätta.  Tänk att vår lillebror har blivit 5 år. Erik rös till lite grann när han tänkte på den morgonen för 5 år sedan. Den förlossning sammanfattas bäst med stress. Vaknade kl.5 av att vattnet gick, väntade ut det lite och råkade vänta för länge, väckte Erik på tok för sent och efter ambulansfärd föddes Aron kl.7.20, 10 min efter vi kom fram på BB. Älskade, busiga trollunge!
Så glad och stolt över att få vara mamma till dessa stjärnor!

Lillan var kalasfin i en gammal stickad klänning, som Eriks moster haft en gång i tiden.

fredag 14 oktober 2016

Här någonstans

Gårdagens
Dimman höll sig kvar på sina ställen under hela dagen.
De vackraste vyer jag vet. 
Också frosten. Älskade frost.

Och där nånstans, där finner själen ro. Att jag får bo såhär gör mig så lycklig. 

Gårdagens jakt gav inte mer än träningsvärk i benen. Hoppas på bättre jaktlycka för min E som är ute idag och jag ligger i stora sängen med våra tre små skatter. 

Fin lördag!

onsdag 12 oktober 2016

Minusgrader och frost

Äntligen! Nog för att det har varit nån minus tidigare nätter också och lite frost på morgonen, men inte såhär.
Idag vid lunch hade frosten börjat försvinna fläckvis men fortfarande såg det ut såhär.


Det här gör mig så lycklig. Så vansinnigt lycklig!
Jag njuter verkligen av de här dagarna som mammaledig. Kanske extra mycket för att jag vet att det förmodligen tar slut snart. Älskar att få ta dagarna som de kommer och göra lite vad som faller oss in. När det är fint väder är det bara att strunta i allt och hänga ute!

Annars spenderar vi mest dagarna i stil med den här donnan.. (Gärna allihopa i en hög i soffan. )


Att ha djur ger mig verkligen så mycket. Skulle jag måsta välja skulle jag nog hellre omge mig av djur än människor. De gör mig så lycklig. Både katterna på sitt sätt och vovven på sitt sätt. Till och med rådjuren och småfåglarna. Har alltid älskat djur och drömmer lite smått om att en vacker dag när kidsen blivit lite större kunna fylla upp den här gården ännu mer med alla möjliga pälsbeklädda vänner.. drömgården alltså. Åh. Men allt har sin tid, så småningom..


tisdag 11 oktober 2016

Lillan


Hon har blivit så duktig på att äta vår lilla piga!
Och ja, det här är när hon är duktig.  
Hon som verkligen har matvägrat, äter nu en stund vid matbordet för att sedan kasta ut alltihopa och äta från golvet istället.
Mammas hjärta, tur jag gillar att städa.  

lördag 8 oktober 2016

Lördagsnöjet

Erik har kört igång sitt 7dagars skift, så nu är han borta 1 vecka sen hemma 1 vecka. Han for i tisdags och kommer alltså snart hem igen så snart har vi gjort första veckan. 

Vad hade jag då att vänta mig med en vecka ensam med hund och barn?
Jag trodde då,

1. Att jag skulle vara sjukt trött. Ni vet, grus i ögonen på morgonen, vara uppe alldeles för sent på kvällen för att hinna med allt.

2. Att barnen inte skulle ta sig i säng i tid. Att själv lägga alla 3 skulle ju bli KAOS.

3. Att jag skulle bli frustrerad av att inte ta mig ut och få röra på mig i friska luften. Kan vara svårt att få det att klaffa med tre små.

4. Att jag skulle bli stressad som en påföljd av att jag inte fick sova ordentligt och inte röra på mig.

5. Att pojkarna skulle trötta på sin röriga mamma som försöker få allt att rulla på alldeles själv.

I själva verket har veckan gått så vansinnigt bra. Såklart. Hur kunde jag tro annat? Läggning av alla 3 har gått smidigare än vad det brukar. Liv har maratonsovit på dagarna så jag har hunnit med massor. Vilket har lett till att jag typ lagt mig samtidigt som kidsen på kvällarna. Vaknat utvilad och pigg på morgonen, INNAN klockan ringt. Ljuuuva morgonstund! Imorse drog vi till och med till med sovmorgon. Alla i stora sängen. 

Jag har varit igång så mycket att jag fått träningsvärk. Huuur är det ens möjligt?!
Och vi har njutit av de finaste höstdagar på allra bästa sätt, med mellis ute.

Snart är dessutom Arons blivande rum rensat och tömt, alla löv bortkrattade och gården redo för vinter. Jag har kunnat passa på att hänga tvätt ute, gissar att det är bland de sista gångerna. Men som vi längtar efter mera minusgrader nu.

Sån där makalöst härlig höstvecka. Alldeles extra fin på sitt vis. Men klart att pappan börjar bli efterlängtad nu. Och då får vi en alldeles extra fin vecka med honom.

Och ikväll, en fin lördagkväll med middag hos mor, avslutar jag med att få lägga mig tidigt. Krypa ner bredvid en varm, snarkade bebis. Borra in näsan i kalufsen på den finaste lilla tjej jag någonsin skådat. En liten suck av tacksamhet för att livet kan vara så snällt. Och jag kan inte tänka mig att det finns ett bättre lördagsnöje. Aldrig.

Kan ni?