Vi blir lätt ute på för länge nu på kvällarna. Det är svårt att ta sig in när det är så härligt ute.
Jag fick en ny klänning av svärmor som jag hoppade i direkt. Och sprang runt i den på kvällskvisten, barfota med rosa tånaglar.
Ibland sätter vi oss på bron. Att väggen är under renovering och ser för hemsk ut är ingenting som spelar någon roll. Eller är bron är gjord av lastpallar. Vi sätter oss och bara suger in allt. Världens finaste gård har vi. Drömmen. Tänk att den blev sann? Säger vi och nyper varann i armen. Bara sitter och andas in. Livet.
När vi går och lägger oss på kvällen går Erik alltid runt till alla barnen och bäddar om dem, pussar dem på pannan. Sen kryper han ner bredvid mig och säger "vilka fantastiska barn vi har! Världens finaste! Jag känner mig rikast i hela världen!"
Och ja, så är det. Drömgården, drömkåken och världens finaste barn. Och vi blev rikast i hela hela världen. Drömmen som blev sann.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar