Bloggvila

I och med ny telefon fick bloggen en liten vila också. Ibland får det bli så. Jag har nämligen haft fullt upp med att njuta av livet.

Jag är nämligen så vansinnigt lycklig. Tänk om jag kunde få frysa den här stunden i livet och spara i en liten ask för alltid.
Erik är också lycklig, och det är så galet smittsamt. Hans glädje och lycka. Den är så enkel och fin på något vis. Och så ren och ärlig. Man kan inte annat än bli lycklig och varm i hela kroppen.
Att Liv kom till oss är bland det bästa som kunde hänt. Även fast hon är bråkig, grinig och gnällig. Att få ge Lukas och Aron ett syskon och uppleva den glädjen med mina stora killar är typ det finaste nånsin. (När Aron föddes hade Lukas inte ens fyllt 3, han var inte med på samma vis som nu). De är så glada över ett litet syskon, och trots många timmar av gråt och gnäll så pratar de ofta om fler syskon! (Vilket INTE kommer att hända, men det värmer hjärtat att de känner så).

Ja, det är ett enormt lyckorus här på gården just nu. Känns som att vi skulle kunna ta oss an precis vad som helst. Tillsammans.
Ibland måste man bara få stanna upp och njuta lite. Över allt det fina. Och bilderna sparar vi för oss själva. I familjealbumet. Ibland är det bara att omfamna livet och pausa i bloggen. Och då måste det få vara så.

I måndags fick jag dessutom världens finaste springtur tillsammans med min man. Mamma kom hit och var med barnen så vi fick ta ett pass tillsammans. Bästa någonsin, tyckte vi båda även om Erik fick hålla tillbaka älgbenen rätt ordentlig skulle jag tro. Annars hade jag aldrig hunnit med. Men energin efteråt, den sitter i än. Får alltid energi av att vara ute och röra på mig, och alldeles extra när jag fick göra det tillsammans med min stora kärlek.  Han som jag delar allt med.

Imorse for Erik och Lukas iväg på skolresa och ska vara borta 4 hela dagar. Att vara ifrån Erik är inget konstigt, men det var det värsta vad tungt det är att vara ifrån Lukas. När han kommer hem på måndag kommer jag aldrig någonsin släppa iväg honom nånstans igen. Så det så.
(Hur/när blev jag en sån hörsamma?! Det trodde jag inte om mig själv)
Men jag tar till vara på all extra tid med Aron. Så fint att få lite egentid med honom också, det händer så sällan. Vi har vänt upp och ner på hela huset också gjorde vi pizza till middag. Bra start på helgen. 

Lite uppdatering av vad vi håller på med egentligen.
Hoppas ni får en fin helg!