Eleverna på Latikberg skola har varit på studiebesök på sistone- där de blivit chockade över hur väl de uppfört sig och hur trevliga de låter mot varandra. Förstår ni hur sjukt det är? Att de reagerar för att barnen är trevliga?!
Men så är det här. De förstår inte varför man skulle låta på annat vis. De förstår inte varför man gör saker för att förstöra, eller vara elak. Så gör man bara inte. Det är en del av den tryggheten vi har här. Och skulle nån hitta på nått, för rackartyg kan alla göra, så kommer det alltid fram och man får ta konsekvenserna av det. Det är det som är det fina. Alltid är det någon förälder/vuxen som ser och här hjälps vi åt med uppfostran. Eftersom det inte "bara är ett barn som hittar på dumheter", utan det är grannens barn. (Med granne menar jag då alla som bor i byn, och de närmsta byarna runtomkring). Det blir så nära. Därför hjälps vi åt.
Största anledningen till att vi sökte oss åt det här hållet av kommunen var på grund av skolan. Både jag och Erik har vuxit upp här och trivs bra i de här byarna, men skillnaden är att Erik fick gå skola här, i Latikberg, och jag gick på Vilhelmina. Och jag har alltid sagt att mina barn inte ska gå i Vilhelmina. De ska gå i byskola.
Nu har min äldsta precis börjat förskoleklass och han kommer förmodligen inte få gå mer än så här. Om han ens får gå färdigt den. Så den plan vi hade för våra barn, som kändes bra och tryggt, är bara att glömma.
Det här går bara inte för sig. Jag kommer att göra allt vad jag kan för att det här inte ska ske. Men det är nästa del av problemet. Jag kan inte göra det ensam. Det här gäller hela bygden- ja hela kommunen till och med. Alla måste visa sitt stöd. Det gäller inte bara vi föräldrar som har barn i skolan. Alla måste hjälpa till, alla måste visa sitt missnöje. Alla måste ge en liten stund av sin dyrbara tid, till att visa att det här är inte ok. Vi behöver all hjälp vi kan få.
För att inte glömma våra små syskon. Ska jag sitta och köra min 4-åring in på Vilhelmina, 10mil om dagen, för 15h/vecka på förskolan när jag är föräldraledig? Eller för de som är sjukskrivna? Ska de sitta och köra in sina barn på Vilhelmina? Eller de som jobbar på annan ort, och inte passerar Vilhelmina? Eller de som är hemma och studerar? Nu har inte förskolan diskuterats ännu, men jag kan inte tänka mig att den ligger långt borta ifall nu skolan lägger ner.
Och vad är det för by vi vill bo i? Även om vi inte har småbarn i skolåldern? Affären har vi redan förlorat. Förlorar vi skolan, vad finns då kvar i byn? Och med tanke på hur det ser ut inne i Vilhelmina och i städerna, vars ska vi ta vägen? Är tanken att alla ska flytta till städerna? Det är en tragisk utveckling tycker jag. Att vi inte ska få välja själva vars vi vill bo, där vi känner att vi har vårat hem. År 2015.
Den 12/10 kl.18.00 har vi ett nytt möte i skolan i Latikberg. Jag hoppas att alla som känner att de stödjer oss, dyker upp. Alla som vill jobba för att låta byskolorna vara kvar. Gammal som ung. Jag hoppas att vi tillsammans kan göra vår röst hörd.
Och hoppas, det kommer jag göra in i det sista.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar