Återhämtning

Förra vecka var verkligen kaos. Katastrof. I och med att kommunfullmäktige i måndags skulle ta beslut om ev. nedläggning av vår fina fina skola. Så hela förra veckan ägnades åt att ringa och maila politiker, prata med media och många långa vakna nätter med oro. Fruktansvärt. Om de bara visste vad vi måste gå igenom varenda gång de tar upp det här med nedläggning. 

Jag önskar att det kunde få gå till på ett annat sätt. Att när de diskuterar nedläggning så bjuder de in oss föräldrar och lärare till en träff för diskussion och information. Redan från första stund. Utan det här smygandet som de håller på med nu. 

Nu hade ju vi sådan tur att ärendet blev en åter remiss, så vi hoppas att nästa gång det kommer upp på tal finns det en plan och svar på våra frågor. 

Nåväl, slutkörd blev jag i alla fall. Det behövdes nästan en hel vecka med återhämtning innan jag nu börjar känna mig lite piggare. Pulsen har gått ner, i och med att paniken har lagt sig. För en stund. All denna stress var dessutom inte bra för mina sammandragningar, men nu känns även det lite lugnare. 

Mer än så har jag inte att ge just nu. Så tacksam för alla fina människor omkring mig som ställer upp när det känns tungt. Med besök, fina kloka ord, eller ett enkelt sms. På sistone har jag ofta blivit påmind om vilka fina människor vi har omkring oss. Och vilka som inte lägger någon extra tanke på oss. Och det är viktigt att veta. 

Men en sista sak kan jag faktiskt ge er, och det är ett tips! 

Jag har länge länge följt PT-Fias blogg på metromode, http://ptfia.metromode.se, tycker hon är en helt fantastisk inspiration  med många kloka ord (och dessutom är hon sponsrad av Kari Traa och jag älskar älskar deras kläder! ;) ). I sitt senaste inlägg berättar hon om en ny flik på metromode nämligen Metro Mode Hälsa. Hon gör en fin liten presentation av varje ny bloggare så det är bara att läsa på och hitta din favorit! Själv vet jag inte hur jag ska hinna med att läsa alla! 

Det är himla härligt när man ligger såhär, och knappt kan röra sig överhuvudtaget, att få bli så inspirerad. Jag längtar efter att få snöra på mig pjäxorna och ge mig ut på skidorna en kylig vinterdag, eller att till våren få snöra på sig löparskorna och springa sicksack mellan isfläckarna. Ska bara hålla ut ungefär 2 månader till först.. Och vad är 2 månader av en livstid full med spring i benen? :)