Med min smartphone

Tänk ändå, jag som var så emot min smartphone.
Nu älskar jag den!
Eller, jag tycker fortfarande att den är hemsk som telefon.
Men vad mycket annat man kan göra med den!

Först och främst har jag blivit, som så många andra, mer eller mindre beroende av instagram. Så fantastiskt roligt!
Och jag som jobbat och jobbat för att lära mig kameran bättre, tar nu nästan alla bilder med min smartphone. Se där hur det kan bli!

Även bloggen uppdateras emellanåt med telefonen, även om just den lilla detaljen inte riktigt vill funka alltid.

Men det som är allra allra bäst, är att alla mina favoritbloggar finns nu som bokmärken på telefonen.
Det första jag gör när jag vaknar på morgonen är att kolla igenom dem, och det sista jag gör på kvällen!
Det har blivit lite av rutin, att ligga i sängen och kolla bloggarna.

Just nu bloggas det en hel del om drömmar, de verkar som att alla bloggar jag följer har snappat upp just detta. Att man ska ägna ett inlägg om sina drömmar.
Så jag hänger på!

Jag vet en tjej som hemma på sin gård mitt ute i ingenstans har en liten gårdsbutik.
Där har hon lite loppisgrejer, en del nya inredningsgrejer, lite smått och gott och blandat helt enkelt. Dessutom har hon en liten café hörna och emellanåt serverar hon mat.

Det är min dröm!
Däremot tvivlar jag på att jag någonsin skulle kunna starta upp något liknande, och jag kommer förmodligen aldrig anstränga mig speciellt för det heller.
En del av den drömmen är ju då att kunna försörja sig helt på denna gårdsbutik, vilket den här tjejen såklart kan. Underbart!

Drömma går ju.. :)

Han som får mitt hjärta att slå flera extra slag.
Som får mig att tappa andan bara av att le.
Som gör mig knäsvag bara av en kyss.

Han som ger varje morgon en bra start med en puss i pannan.
Som avslutar varje kväll med armarna omkring mig och en puss i nacken.

Han som skapar ett liv med mig.
Som räknar med mig i varje steg han tar.
Som följer mig i varje steg jag tar.

Han som delar alla mina drömmar och planer.
Som vill veta allt jag tänker och känner.
Som delar med sig av allt han tänker och känner.

Han som gör mig alldeles skogstokig.
Som vet precis hur man retar upp mig.
Som driver mig till vansinne.

Han som alltid alltid finns där.

Han som har lovat mig föralltid.

Jag fortsätter att älska honom mer och mer för varje dag som går.

Foto: Tina Larsson

Lugnet

Det är svårt att ta sig tid för bloggandet dessa dagar. Även om jag vill och har massor att visa så är det för ansträngande att först få bilderna från kameran in på datorn och sen vidare in på bloggen.

Allt verkar komma till ro här hemma. Aron har äntligen börjat sova bra och äta bra så med det är han såklart mycket nöjdare. Det ger så mycket energi till annat.
Som en tur till stugan till exempel!

Vi har inte alls varit mycket i stugan sen Lukas föddes, på grund av vedspisen och den branta trappan till sovloftet så är det inte särskilt barnvänligt. Men det gick faktiskt riktigt bra med Aron, så fler turer väntas det bli i sommar.

Redan när vi svängde in på den ensliga grusvägen kände jag ett lugn i hela kroppen.
I regel brukar vi få se älg på exakt samma ställe varje gång efter vägen och även den här gången stod en ko och kalv där. Tyvärr sov Lukas då och missade det.

Vi fikade, badade och framförallt fiskade. Även om det blåste alldeles för mycket och var alldeles för stora vågor för att stå ute på soldäcket och meta så fiskade Lukas ihärdigt.
Tills mormor kom och var fikasugen.

En underbart härlig eftermiddag och jag ser fram emot fler!

Finaste!

För att vi har de absolut finaste, bästa, underbaraste pojkarna i hela vida världen. I hela universum!
Maken till människor har nog aldrig funnits!
(Dock är det nästan bara lillebror som går att fota, storebror har alldeles för mycket spring i benen;))

Lugn och ro

Vi har ingen matro överhuvudtaget här hemma för tillfället.
Jag är en sån som kan sitta och äta frukost i en timme.
Älskar att äta!
Men Aron älskar dock inte att äta.. Spelar ingen roll vad vi ger honom eller hur vi lägger upp det, så gallskriker han genom måltiden.
Vi har försökt ge honom mat före så han ska kunna greja med annat medan vi äter, så Lukas ska få lite lugn och ro när han äter, men ingenting funkar.
Och att turas om och äta känns inte alls som ett alternativ för oss.
Även om det oftast slutar så..
Efter att maten och disken är överstökad brukar de dock kunna vara ganska nöjda en stund och roa sig själva, till och med Aron. Då brukar jag passa på att fika för mig själv, helt i lugn och ro. Det är nästan så jag stänger av öronen.
Därför måste vi alltid ha fikabröd hemma. ;)

Jag behöver verkligen sånna här små stunder. För mig själv. Då jag bara får sitta och andas. Erik har inte alls samma behov av att varva ner utan kan köra full gas tills dess att han stupar i säng. På kvällarna har vi ofta ett högt tempo och grejar på med allt möjligt, men såhär mitt på dan behöver jag en paus. En rast.

Pelargoner

Pelargonerna blommar så fint i vårat köksfönster just nu.

Hemligheten är att plocka bort blommorna så fort de börjar se lite tråkiga ut.
Annars tror pelargonen att den blommat färdigt också skjuter den inga nya.
Jag brukar ta bort dem och ställa dem i ett glas eller en liten vas någonstans, bara för att få njuta av dem lite till.

Jag fick en orkidée av svärmor också. Det är så roligt när blommorna blommar!
Vilket litet lyft för hela rummet!

Hallen

Jag försöker publicera inlägg via telefon men det vill inte funka, irriterande!
Förut har det inte varit några problem men nu vill det bara inte.

Det har i alla fall blivit lite mer planterat nere vid bygget.
Min kära mor har hjälpt mig och jag är så tacksam för hennes hjälp!
Jag vill så gärna men har alldeles för lite kunskap vilket gör att jag inte vågar, så kära mor står både för kunskapen och agerandet och det är så roligt!
Den här gången blev det både svarta och röda vinbär, hallon och en blåbärsbuske.
En syrén till fick dessutom ta plats bredvid den andra.

Hallen är ju väldigt viktig i ett hus. Det är ju det första man möts av när man kommer in. För mig är det viktigt att kunna se till hallen för att snabbt kunna slänga iväg ett hej och ett leende när det kommer någon.
Jag tycker dessutom att det är viktigt att det finns plats för gäster. Att inte våra grejer tar över hela hallen. Dessutom ska det kännas avslappnat i hallen. Att man törs gå in, ta plats, ta sig tid. Våran hall vi har nu är alldeles för liten för att uppfylla dessa krav, även om jag tycker att vi löst det ganska bra.
Men jag vill inte att man ska behöva stå med skorna på just innanför dörren och känna att man måste av med dem först innan man vågar sig in.
Ja, hallen är viktig. Inte lika viktig som köket, som är husets hjärta. Men viktig.
Så välkommen hem till oss, så här inbjudande ser det ut i vår hall i drömkåken just nu!

Vi är ruskigt nöjda över den nya ytterdörren. Kunde inte blivit bättre!

Sovstund

Tänk att få bli nerbäddad såhär och lägga sig ute och sova två gånger per dag.
Så härligt!
Sov gott älskade vän!

Vi har precis fikat i 45 min och nu ska jag göra i ordning handlingslista för idag är det dags att veckohandla. Trots att jag är mammaledig får jag inte tiden att räcka till riktigt, känns ändå stressigt att klämma in allt från att handla till att umgås med fina vänner till att klippa gräsmattan.

Till det hör ju att vi håller på att totalrenovera ett hus, kanske inte så konstigt att tiden inte alltid räcker till. :)
När det lugnat sig lite och barnen blivit lite större ska vi planera in semestrar och middagsbjudningar och midsommarfester och fiskeutflykter med övernattning i tält.

Oj så mycket roligt vi har att se fram emot! 

Drömkåken

Idag har det minsan hänt grejer i bygget!
Maken och svärfar har sätt in ytterdörren, och oj så tjusigt det blev!
Nu blir man verkligen laddad och peppad för att fortsätta och vi längtar om möjligt ännu mer tills vi får flytta in!

Vi valde mellan två olika dörrar, den ena modellen var med frostat glas och den andra med klarglas.
Vi valde den med klarglas och jag är så glad att vi gjorde det för det blev fantastiskt fint invändigt.

Ikväll när pojkarna somnat smet jag ner och planterade en liten stackars syrén som jag fick av pappa. Första planteringen gjord där nere och det kändes så obeskrivligt bra! Att det var sviarn till förbannelse gjorde mig ingenting (även om jag var ganska snabb att gräva en grop och kasta ner plantan;) ) vilken ren och skär lycka!

Nu väntar en helg med fin besök och jag ska verkligen njuta och bara må.
Önskar er alla en lika trevlig helg!

Full rulle

Det är rätt späckat schema hos oss just nu,
Erik har semester sen några veckor tillbaka och under semestern vill han ju hinna så mycket som möjligt i bygget samtidigt som han vill ha riktig semester också.
Då gäller det att planera för att få allt att gå ihop.

Igår var vi i alla fall bjudna på grillning och jag kan inte tänka mig något bättre än att spendera en fin sommarkväll med fina vänner.
När pojkarna lagt sig fortsatte kvällen hos oss och vi var väldigt tacksamma för inglasningen som gjorde det möjligt för oss att sitta "ute" trots att det svärmade med sviarn utanför fönstren.

Idag ska vi ut på uppdrag efter lunch, gräsklippning och ogräsrensning står på schemat.
Efter det ska vi göra ett besök hos Eriks mormor som det var alldeles för länge sen vi hälsade på.

Jag är oerhört känslosam idag då vi har fler fina vänner som just nu ligger på BB med deras nyfödde son. Så fort jag stannar upp för en sekund slår tanken mig och tårarna bara rinner!
Livets mirakel! Jag kan inte tänka mig något större eller mer fantastiskt att föda barn, och sen få ligga där med dem i famnen och äntligen träffa den lilla människan som kommer förändra allt. Man trodde man visste var kärlek var också kommer dessa små liven som ger så mycket känslor att man svämmar över!

Jag har ingen bild sen Lukas föddes på den här datorn, så jag bjuder på en på Aron som är lite färskare. :)
Jag kommer aldrig aldrig nånsin glömma känslan, lukten, lyckan, smärtan, hur hans små fingrar kändes, eller känslan av att stryka honom över huvudet, eller hur han lät det första lilla skriket han fick ur sig. Hur jag kände hans lilla hjärta slå och hur lätt och försiktigt han andades. Känslan att jag aldrig nånsin kunde tänka mig att vi har levt utan dem.

Ska vi verkligen inte ha en till? Eller två? Eller varför inte fyra till?
;)

Lycksele djurpark

Nu är vi på väg hem efter en heldag i Lycksele. Jag har fyndat massa fint till pojkarna, och vi åt nog den godaste och mysigaste lunchen nånsin idag. Plus i kanten att Lukas åt med god aptit, han brukar inte vara överdrivet förtjust i sallad. Båda pojkarna somnade så fort vi satte oss i bilen och vi känner oss nöjda med dagen. Energin tog slut och därför missade vi lite på djurparken, men vi är som sagt väldigt nöjda med dagen.

Jag sket i kameran idag, men telefon är inte så tokig den heller.
Och den här bilden får summera dagen.

Konfirmation

Uppskjutningen var såklart ingenting att oroa sig över,
det gick som en dans!
Bättre än väntat.
Även om det har varit väldigt roligt med jägarskolan så känns det väldigt skönt att ha det gjort.

Vi firade på lördagkväll med grillat och jordgubbspaj hemma hos mor,
kändes skönt att vi fick äta gott och ta ett glas vin för att fira istället för som tröst! ;)

I söndags komfirmerade sig världens finaste Malou.
Så även söndagen gick åt till att äta gott, i gott sällskap, och bara må bra.
Blev ohyggligt bortskämd i helgen med både sällskap, mat och många goda skratt!

Ikväll är Erik och Anders och bygger, jag längtar tills jag snart ska få visa er lite bilder. Vi har tagit oss så otroligt långt, det rullar verkligen på.
Jag har roat mig med att ordna matsäck inför morgondagens utflykt.
Älskar att ordna matsäck!
Vi ska till Lycksele och göra ett besök på djurparken.
Jag har bakat muffins, stekt kyckling med löjligt mycket halloumi eftersom jag hade köpt just det, löjligt mycket halloumi.
Men det mesta förbereder jag imorgon bitti.
Känns som vi är värda en semesterdag, det är ju trots allt det, semester.