Söndag

Tji fick jag, som trodde att det skulle vara mulet idag. Det såg så ut i morse så vi åt en lugn frukost, och lagom tills vi tog oss ut så tittade solen också fram och höll oss sällskap.

Jag blir så himla fascinerad av mina barn. Nog vet jag att alla tycker att ens egna barn är finast osv, men det här är mer än vad jag någonsin hade kunnat föreställa mig. Jag blir så tagen av dem. Jag vill vara med när de provar olika saker, testar sig fram och får erfarenheter och kunskaper. Och jag vill verkligen att de ska våga testa, våga fråga. Jag försöker ta det i deras takt, allt från att fundera ut vilket djur som gått över lägdan till att räkna matte vid matbordet.
Samtidigt är jag dörädd att de ska hända dem nånting. Att de ska slå sig, att de ska ha mardrömmar. Att de inte ska känna sig som de där starka, fantastiska personerna så som jag ser dem. Helst vill jag vara en halv meter bakom dem hela tiden. Fånga upp dem om de faller. Även fast jag vet att det inte heller är bra.

Jag har haft 3 hela dagar nu då jag bara ägnat mig åt mina två små. De har haft all fokus hela tiden. Och det har varit helt fantastisk. Jag är så stolt och lycklig att jag får svårt att andas. Så himla kär.

I veckan börjar jag på mina nya arbetsuppgifter på jobbet, vilket innebär dessutom att jag går från min heltid till att jobba 75%. Känns nästan för bra för att vara sant.
Och imorgon kommer pappan i huset hem. Jag tänker pussa på honom så han tuppar av!

Bjuder på några mobilbilder från dagen.