V.36

Ja, så var vi inne i v.36. 34 dagar kvar. Det är helt vansinnigt. Så svårt att tänka mig nu att på några veckor ska den här magen inte vara kvar. Jag ska kunna andas normalt. Inget som trycker mot revbenen. Och det där som faktiskt tar en himla plats i min mage ska istället ligga i min famn. Helt vansinnigt. Vansinnigt roligt. Men jag håller till och med tummarna för att få gå lite över tiden, för att få njuta av det här liiite mer. De här sparkarna. Buffandet. 

I fredags var jag på föräldrautbildning. Erik ville också med och hade tänkt lämna pojkarna hos mamma, men hon jobbade tyvärr. Och då ville pojkarna hellre vara med Erik. Nästa gång kanske. Jag älskar föräldrautbildningen. Även om jag har två barn sen tidigare, så är det så bra att få fräsha upp minnet. Och en del saker har ju faktiskt förändrats också. Men främst handlar det nog om att jag har världens bästa barnmorska. Jag är så tacksam för det. Utan henne hade de här månaderna varit bra mycket besvärligare. Och Erik såklart. Min klippa. Mitt stöd. Det låter som sagt så enkelt, att "bara ta det lugnt". I vanliga fall har jag nog svårt för att sitta och se skidåkningen på tvn. Jag måste springa runt och göra saker samtidigt. Förstår inte hur man kan sitta en hel dag, sitta bort allt dagsljus, oavsett hur spännande det är! Och att då helt plötsligt ställa om sig och "bara ta det lugnt". Svårt att förstå för en del har jag märkt, men lättare för andra! Alla är vi olika och tur är väl det! 

Nu har vi ju snart gått hela tiden ut och det känns så bra. Att pyret får ligga tryggt och växa till sig därinne. 

Idag har vi först varit på en snabb sväng till Lycksele. Inte så kul med det föret som var idag. Men pojkarna var bjudna på kalas och vi har nog aldrig varit så snabba någonsin. Vi for vid kl.9 och var hemma vid kl.13. Men tala om att jag var slut på efter den bilresan. 

Så när Erik skulle till flyget tog jag snabbt beslutet att åka till mamsen. Vi gjorde skyltsöndan på en pisskvart, pojkarna fick träffa tomten, och sen har jag legat hos mamma. Bästa beslutet någonsin. Älskar att ligga hemma hos mamma och bli uppassad. Så på bara nån halvtimme kändes det bättre, och fram mot kvällen kändes det helt plötsligt helt ok att köra hem. Vilket är ovanligt vill jag lova. Får helt enkelt bli fler eftermiddagar hos mamma! 

Jag brukar säga att man ska omge sig med människor som får en att må bra. Men sen kan jag komma på mig själv med att umgås med de som gör raka motsatsen. Ni vet, såna som känns som att bara för att de själva inte är lyckliga så ska ingen annan heller få vara det. Och då är man väl hellre ensam än att beblanda sig med sånna människor? Åtminstone är då jag det.

För jag är så vansinnigt lycklig just nu att jag kan bara inte hålla inne med det, för någon annans skull. Så varm i hjärtat. 

Men över till nånting helt annat. Vi hade nämligen bestämt oss för att köpa en ny soffa. Känns dumt då det egentligen inte är något fel på vår soffa. Jag har så svårt att köpa nytt när jag inte hittar en riktigt bra anledning. Men den här hörnsoffan vi har funkar helt enkelt inte i vårt vardagsrum. 

Så vi hade hittat en soffa vi ville ha. På Mio. Så vi gick in på Mio för att kika på den, och om det kändes bra skulle vi beställa hem en. Också finns den inte hemma. Vi kan ju inte beställa hem en soffa utan att ha fått se den! 

Hur fasen gör man nu? Någon som har något tips?