Erik har kastat allting som vi rivit i det här huset (och det vill inte säga lite) i en hög och bränt upp det. Den högen låg mitt på gräsmattan, mitt i utsikten från köksfönstret.
Jag önskar att jag hade tagit en före bild, men det glömde jag i min iver. Men ni kan tänka er att det var en gigantisk askhög. Och inte bara aska, en himla massa järnskrot och spikar och allt möjligt kunde man hitta där i. Jag har nu kört bort HELA den där högen. 61 skottkärror, 7 arbetstimmar, en himla massa svett, och helt uppäten av sviarn.
Nu är det till och med ännu finare än på den här bilden, som togs tidigare idag. Nu har vi jämnat till och fyllt på med mer jord och sått frön där det ska få bli gräsmatta igen. Det mesta kommer dock inte bli gräsmatta igen. Och där kommer vi till hela grejen med det här projektet. Där ska vi gräva ner studsmattan.
Fortsättning följer..
Jag har ett himla tjorv när jag är inne på bloggen via telefon. Vissa av era kommentarer vill inte publiceras, och jag kan inte svara på en enda av dem. Jätte trist! Men det är inte så att jag struntar i er, det är bara tekniken som tjorvar. Eller cyberrymden kanske. Jag får försöka ta till vana att använda datorn istället, nu när vi har en fungerande sådan.
Hur som helst, så är det nån som har undrat om vi har kvar några gamla fönster, och det har vi. Är det fortfarande av intresse så släng iväg ett mail: sandrastrandberger@gmail.com
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar