Eftersom jag knappt kan röra mig överhuvdtaget så är vi väldigt tacksamma över all hjälp vi får, jag hade nog varit liggandes en vecka om jag hade målat det mamma målade igår.
Dagsfärsk bild!
Det ligger även fönsterfoder färdigmålat, så det bara är att sätta upp när det är dags för det. Det ska bli så skönt när det här är klart! Erik jobbar som en dåre, han är så duktig min man. Sliter på som ett djur med den här väggen, ofta ute sent på kvällen med sviarn. Men aldrig hör man honom klaga på att han måste ut. För att inte tala om de timmar Ingemar är här och sliter lika hårt, och de timmar mamma lagt ner på att måla. Så så tacksamma är vi! Jag försöker bjuda på gott fika och god mat i alla fall, det är ungefär vad jag duger till i dagsläget.
Efter vi hade ätit middag igår tog mamma med sig båda pojkarna. De ville sova hos mormor. Helt spontant och oplanerat. Och väääääldigt lyxigt! Jag älskar mina barn, och jag älskar att vara tillsammans med dem, men man ordnar ju aldrig barnvakt och sen sitter hemma bara. Så igår kväll handlade bara allt om mig. Gjorde bara det jag kände för. Målade tånaglarna (för typ första gången sen jag blev gravid med Lukas, vem har tid att måla tånaglarna? Lyx!) och låg i sängen och såg film och åt godis, hehe. Fusk fusk.
Imorse åt jag frukost framför tvn. Både skönt och märkligt att vara utan barn till frukost. Lite tyst och tråkigt så därför satte jag mig framför tvn.
Har haft en period då jag inte kunnat dricka kaffe, men nu börjar kaffesuget komma tillbaka. Helst med massor av grädde!
Också graviditeten. Jag har ju så fruktansvärt besvärligt med förvärkar. Idag går jag in i v.19, magen är en liten bula men inte alls så speciellt stor, men jag känner mig som om jag vore i 8e månaden. Mest är jag orolig hela tiden, orolig och rädd för vad som väntar. Imorgon ska vi göra ultraljud och jag hoppas att vi kan få hjälp då. Hjälp och råd och stöd.
Men det hör lite till mammarollen, den här oron. Oron för sina barn. Jag längtar efter förlossningen och ser verkligen fram emot den, men oroar mig för att det ska ske alldeles för tidigt. Eller oroar mig för att jag ska bli sängliggande i flera veckor innan. I flera veckor har jag oroat mig för att det inte ens kommer vara nått där. Att jag bara inbillar mig allt. Sken gravid. Men det är då ett himla liv i magen nu, det sparkas och görs kullerbyttor stup i kvarten.
Så skönt det ska bli att äntligen få göra ultraljud! Jag hoppas att jag kommer gå därifrån och vara glad och lugn och känna mig trygg, och framför allt att allt ser bra ut för vårt lilla pyre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar