Jag har inte mått riktigt hundra på sistone, det började i våras och jag hoppades att det skulle till och ge sig snart men det verkar hålla i sig. Anledningen till att jag mår tjyvens är dock alldeles, alldeles underbar. Vår familj ska nämligen utökas. Två kottar ska bli tre, och istället för att vara en familj på fyra blir vi i vinter en familj på fem. Det känns magiskt, skrämmande, spännande , nervöst och alldeles fantastisk. Det har tagit sin tid men nu har det börjat sjunka in, och jag är så otroligt tacksam över att jag ska få uppleva allt det här igen.
Kroppen är redan slut, jag är trött hela tiden och illamåendet håller i sig och kommer i tid och otid.
Idag har jag mest legat hela dagen med de här kompisarna.
Men då känner jag pyret snurra runt och sköljs av en våg av tacksamhet. Lycka.
Nånting som alltid går ner i alla fall, är havregrynsgröten. Helst med nektarin eller persika och hackad mandel. Eller blåbär och kanel. Mums. Bästa frukosten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar