Här är vi nu. Nerbäddade framför kamin med kvällsfika. Barnens farfar har varit med Lukas på skidtävling. Aron fick stanna hemma eftersom han nyss varit sjuk. Farfarn tog även kvällspromenad med vovven så alla är nöjda och glada och jag är så tacksam. Så tacksam över den hjälp vi får. Det låter kanske löjligt men jag är så tacksam när jag slipper släpa med mig en trött lillasyster på träningen. Och den här Farfarn med stort F som mina barn har. Han är ju bara för bra för att vara sann. Så trygg och stabil i allt han tar för sig. Oavsett om det är lillan, vovven eller bygget vi behöver hjälp med. Så fixar han det galant. Och han gör att barnen känner sig så speciella och viktiga.
Och då blir ju jag världens lyckligaste såklart. Våra barn har så många speciella personer omkring sig som är så viktiga för dem och för det är jag så så tacksam!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar