En tisdag

Två måndagar i rad har mamma kommit hit, så jag har lämnat Liv hemma med henne när jag farit på träningen med pojkarna. Så himla skönt att inte behöva tjorva på henne massa kläder och släpa med henne ut, oftast när hon sover som bäst. Det är det bästa när Ingemar kommer på morgonen också, att slippa slita upp henne när hon sover som bäst. Jag är kanske himla bekväm av mig. Eller lat. Eller vek. Men jag tackar inte nej till hjälp som underlättar. Jag har himla svårt att be om hjälp, men jag tackar inte nej när hjälp erbjuds. 

Hur som helst, de här måndagarna när mamma kommit hit har jag blivit som en Duracell kanin. Sjukt speedad! Jag vill hinna med allt och lite till, passa på när jag har ett par extra armar. Men gissa om jag sovit gott sen. Utan någon stress över allt jag inte hunnit med. 

Tur man har familjen! 

Idag blir Liv 1 månad och det har vi firat med första riktiga promenaden. Hallelulja! Som jag längtat efter att få promenera! Jag tycker att kroppen börjar kännas riktigt återhämtad, så idag körde jag också igång lite lätt med yoga. Älskar yoga! Men gissar på att jag inte kommer kunna röra mig imorgon. 

Lite försmak på våren var det också. -3 och strålande sol. Det blev en promenad vår vackra by. 

Januari

Jag älskar december månad. Älskar mörkret och älskar julen.

Och sen kommer januari. Med det vackraste ljuset, då solen inte riktigt orkar, men ändå lägger sig så vackert över snön. Gärna samtidigt som det snöar. Helt fantastiskt.

Jag älskar vintern.

Också blev den här tjejen fyra veckor i lördags. Vansinnigt vad fort det går. Och ändå känns det som att hon alltid varit med oss. Igår skulle jag byta body på henne i strandkullen och upptäckte att fasen, 56 börjar bli halv litet.. Vår stora tjej!

Idag är Lukas på skola och Aron är hemma med mig och Liv. Vi har en hel del mysigt planerat men vi får se hur mycket som blir av. Just nu klipper vi ut skotrar ur skotertidningar vilket är senaste favoritnöjet. Aron är en hejare på att klippa!

Rutiner

Jag gillar rutiner. Och listor. Skriver gärna långa listor på sånt som jag känner att jag helst vill göra bort under en dag. Eller en vecka! Kan vara saker som att rensa avloppet till att bara duscha. Sånt som duscha skriver jag ofta in på mina dagslistor, mest bara för att det är kul att stryka saker av listan. ;) 

Ett litet tips bara om ni ofta känner er stressade! Så fort jag skrivit ner allt som snurrar i huvudet kan jag släppa det. Då behöver jag inte tänka på det mer. Då har jag kontroll. 

En annan sak som jag tycker gör livet lättare är rutiner. På veckorna när jag och barnen är ensamma så lagar jag ofta storkok, eller jätte laddningar. Gräddar vi pannkakor så gräddar jag ordentligt med pannkakor, osv. Sen när vi ätit gör jag en matlåda till Erik och lägger i frysen. Resten fryser jag in så vi kan ta upp och luncha på helgen. Det gör att på helgen kan vi i lugn och ro greja med det vi känner för, för sen finns det färdig lunch att bara värma på när vi blir hungriga. Och vi slipper stressen över vad vi ska äta till lunch, som lätt slutar med någon inte så bra lunch. Och sen på söndagen när Erik packar väskan kan han bara plocka upp de matlådor han behöver ur frysen. Ingen stress över att fixa matlådor.  

Lite vardagstips bara, som underlättar för oss och ger oss mer tid till varandra! 

Nu är vi inne på sista tummarna innan Erik ska på flyget. Han och pojkarna är ute och skotrar, jag ligger inne och lyssnar på sovande lillasyster. Ljuvligare finns väl inte! De tunga andetagen är bästa bästa vaggvisan för mamman. 

När vi har lämnat av Erik ska vi vidare till strandkullen för middag. Inget tokigt slut på helgen. 

Jag har passat på att bädda rent i sängen, absolut bästa att få lägga sig i nybäddad säng. Ser fram emot natten! 

Hoppas ni haft en fin helg! 

Någonting att fira

Idag är det vår bröllopsdag! Träbröllop firar vi i år, 5 år som herr och fru! 

Det firar vi med bästa Daniel och Johanna. Jag hade bestämt en helkväll med sällskapsspel, men det blev ändring i planerna. Firat har vi ändå, Daniel och Johanna hade med sig champagne så vi skålade (jag skålade med Loka, såklart) också fick vi en fin blomma så nu har jag en anledning att plocka fram min piedestal! Så glad! Jag har dessutom tagit död på en del blommor här över jul, annat som tagit mitt fokus kanske. Så en ny fin blomma var verkligen en lycka! 

Också åt vi äppelpaj med saltkolasås och bara hade det mysigt. 

Bjuder på halvtaskiga mobilbilder, som vanligt. Måste bättra mig där.. 

Jag har precis kastat ihop en deg som ska få kalljäsa över natten, så vi ska få nybakade frallor imorgon bitti. Nu ska jag krypa ihop i bästa bästa famnen och säga grattis grattis grattis till oss älskling. Tänk att vi får ligga här i vår säng, i vårt trygga hus, med våra fantastiska barn. Och få fira 5 år som gifta. Och kärleken bara svämmar över, det finns ingen hejd. 

Tack. 

När det skiter sig

Vi var verkligen positiva till Eriks nya arbetsplats när han började där. Det fanns många fördelar, som vi valde att se det. Och vi har verkligen kämpat med att fortsätta vara positiva. Tills nu. 

Tidigare har det blivit så att istället för att få flyga 16.30 på söndan så har Erik varit tvungen att flyga med ett tidigare flyg (minns inte om det gick 14.30 eller 15.00 kanske). Värdelöst såklart, att förlora massa timmar på söndan. Men vi har inte  lagt nån energi på det eftersom nån gång framöver skulle han få flyga ner på måndan istället, och som idag t.ex då han skulle få flyga hem redan 11.45 istället för 18.30. 

Att han skulle få flyga ner på en måndag istället har ju inte hänt. Såklart.

Det lustiga är att när han måste åka tidigare ner på jobbet, så blir det såklart ingen ombokning. Men nu när han skulle få flyga hem tidigare, då får han ett mail 4h innan han ska fara att hans chef har bokat om flyget till imorgon istället. Alltså vad i hela ********?!? Jag skulle precis in i duschen för att göra mig klar att åka och hämta honom sen efter lunch då han ringer. Hans chef tyckte helt plötsligt inte att de kunde sluta så tidigt. 

Inte kunde han vara så pass schysst att ringa och förvarna heller. 

Så nu är vi allt annat än positiva. Hade vi vetat att han skulle måsta vara kvar till fredag hade det inte varit några problem, men att få ett mail 4h innan planet går är bara skit. 

Så nu gäller det att hitta på nått kul en sån här skitig torsdag. Fast vi inte alls känner för att göra nånting. -22 har vi ute också. Vi har ätit semeltårta och nu har jag och Liv soffhäng och tittar på vänner. 

Precis hur lyxigt det kan vara

Har jag sagt förut att jag är bortskämd? 

Så här ser vår morgon ut just nu. 

Liv vaknar oftast kring 5-tiden och vill äta.  När hon ätit färdigt brukar jag smyga ner, lämna sängen full av ungar, in i vardagsrummet och göra upp eld. Smyger ut en pinksväng med Milo. Sen gör jag bort allt jag bara kan. Plockar ur diskmaskinen, hänger/viker tvätt, sätter på kaffe, gör i ordning frukost. 

Där någonstans vaknar grabbarna. Så äter vi en lång frukost i lugn och ro. Efter frukosten får de klä sig och borsta tänderna och göra sig klara för skolan. 

Sen kryper vi ihop i soffan i värmen och väntar in skjutsen. 

Då kommer nämligen Ingemar. För att skjutsa grabbarna till skolan. Vilket betyder att jag slipper slita upp en sovande bebis. 

Efter han har skjutsat dem tar han ut vovven på en promenad. 

Och ungefär där vaknar Liv. Nu har jag varken pojkarna eller hunden att tänka på. Så vi byter blöja, kryper ihop i värmen för lite amning, och sen har vi lyxen att Liv faktiskt kan få somna om. Nyrapad. I min famn. I lugn och ro. Och jag slumrar till av ljudet från hennes tunga andetag.

En sån där tisdag

Idag var första dagen som Aron skulle vara på förskolan. Tänkte inte mer på det men igår kväll när jag sa det så ville han inte alla fara på skolan. Huh? Hade inte en tanke på att han inte skulle vilja fara dit. Jag försökte lura dit honom på alla sätt och vis, eftersom jag tror att han skulle ha roligt bara han for dit. Men nej. Till slut gick han med på att fara dit och hälsa på, om jag och Liv följde med. Väl där var det inga konstigheter men han var noga med att tala om för alla att han snart skulle fara hem. Nåväl, till slut gick han med på att stanna där också ska jag hämta honom efter lunch. 

Det spelar ju ingen roll om han hellre vill vara hemma nån dag sådär så får han såklart det, tyckte bara att det kanske kan bli fel start om han stannar hemma första dagen. 

Så nu är jag och lillasyster ensamma hemma i en halvtimma till. Det har hänt så mycket med Liv de senaste dagarna, hon är så med och följer röster med blicken och tittar på en när man pratar med henne. Så mysigt. 

Idag upptäckte hon en ny kompis, Sally.

Så en sån tisdag har vi idag. En sån där tisdag då vi bara tar allt som det kommer. 

Syskonskaran

I går var den här syskonskaran med i tidningen.
Aron är en hopplös en att fota och grimaserade mest hela tiden, mer eller mindre.
Men finast är de ju i alla fall, allihopa!

Ärvda tjusigheter

När vi ändå är inne på det här med tjejkläder (iofs har både Lukas och Aron använt de här kläderna också), idag är Liv klädd i en omlott-tröja som svärmor sparar sen hennes kids var små. Typ 30 år gammal alltså. Med rosa broderier. Så fin! 

En riktig skatt! 

Tösabiten

Jag blir fortfarande förvånad ibland när jag öppnar blöjan. Jag var ju så inställd på att det skulle vara en pojke! Inte för att det spelar någon som helst roll alls, jag kunde nog inte bry mig mindre om könet. Men ni vet, man går och funderar vem som gömmer sig där inne i magen. Och jag var så säker på att det var en Nils! Jag drömde massor på slutet om oss, och våra tre pojkar. Jag såg framför mig att han var jätte blond (till skillnad från de andra två) och blåögd och hade Eriks lockar så håret stod åt alla håll. 

Så knasigt. 

Hur som helst så har jag nog inte förstått riktigt på alla plan än att vi har en dotter. Har väl inte lagt ner så mycke tanke på det än heller, efter den här graviditeten som jag var så himla nojig och livrädd under hela tiden så har jag bara varit tacksam att hon inte föddes för tidigt och att vad vi vet så verkar hon ju må bra. 

Så när jag har kikat runt på mellandagsrean har jag bara bläddrat förbi tjejkläder, av ren vana. Tills jag klickade hem lite från polarn o pyret. Nu är nästa års jul outfit fixad för lillasyster, och första tjejplagget köpt.

Magknip

Liv verkar ha fått lite magknip. Då hon tvärspänner sig och blir väldigt arg för att några sekunder senare slockna. Också går det en liten stund så gör hon på samma vis igen. Hon kommer inte till ro och kan sova ordentligt, utan gråter så fort jag lägger ned henne. 

Igår började vi med magdroppar så vi får se om det gör någon skillnad. Jag har iaf lärt mig hur vi bäst lägger upp det här, så när hon sover eller är vaken men nöjd, då passar jag på att göra iordning kvällens middag (även om klockan är 10 på morgonen), och sen tar jag andra måsten som jag känner att jag vill göra bort. För att sedan vara redo att inte ha händerna fria på en stund när hon får det såhär. Funkar hur bra som helst. Och grabbarna får sin tid både när jag gör mina "måsten", och när hon får magknip. Det räcker nämligen att jag tar henne i famnen. Jag behöver inte bära runt på henne och vagga henne, jag kan sitta på golvet om jag så vill. Det känns bra att pojkarna inte behöver känna sig mindre viktiga, men vänta lite kan de ju få göra ibland. Det är inga problem. 

Det gör mig ingenting att hon är gnällig och vill vara i famnen, men det skär i hjärtat när hon verkar ha ont. 

Då ligger man bäst i mammas famn. 

Enda gången hon vill ha nappen för övrigt. När hon har magknip. Annars verkar hon inte ha något sugbehov över huvudtaget. 

Vardagen

Vardagen startade med mjölkstockning (IGEN, den här gången med feber och hela ramsan) och en lillebror med vattkoppor. Jag tror jag grät konstant i 48h, föda barn är ingenting jämfört med mjölkstockning! Och i natt var Aron uppe till 01.30 för att det kliade. Bra start?! Känner mig inte som världens supermamma direkt! 

Men nu har mjölkstockningen släppt helt, och förutom att Aron var uppe i natt för vattkopporna så kliar han aldrig, utan ber mig smörja honom med salva när det kliar, och han har ingen feber eller så utan är pigg och glad. 

Idag kändes det som livet återvände lite, ingen smärta och utvilad och pigg. 

Svärfar kommer hit på morgonen och skjutsar Lukas på skolan, skottar snö och promenerar med Milo. Är så tacksam för all hjälp, jag behöver inte känna mig ensam när Erik är borta. Att farfar kommer hit är dagens höjdpunkt för Aron, som har haft ganska långtråkigt hemma. I söndags när Erik for så skjutsade Ingemar honom till flyget, Christina tog Liv, och jag fick ligga med vetekudden och jobba med mjölkstockningen. Jag är så tacksam så ni anar inte! 

Idag klädde vi på oss och gick ut en sväng. Frisk luft, som jag längtat! Vi gick en liten promenad, Aron gick med snövaggan och plogade, gjorde lite nytta och åkte lite pulka. 

Är så glad att jag bor där jag bor. 

Farligt farligt

Lukas är på kalas, Erik åker skidor och Lillan sover. 

Jag och Aron har ritat, städat (Aron ville städa på toan), ätit pepparkakor och sen fastnade vi framför "fullt hus" som visades på kanal 8. Aron tyckte den var fantastiskt rolig, även om han inte förstod vad de sa. 

Alltså, tre barn får verkligen räcka för oss (jag veeet att jag sa det om två barn också) och jag vet att vi kommer ha händerna fulla och armarna inte kommer att räcka till. Även om jag är helt kass på att vara gravid, så älskar jag ju varje sekund av det. Och förlossningen gör mig så lycklig av att tänka på. Därför var det farligt att se en sån här film, för nu vill jag ju istället ha 12 barn. 

Så nu är det säkrast att låta förnuftet ta över! Och njuta av alla andra ungar som är på väg (det är ju helt vansinnigt, vilken babyboom!). Vi får helt enkelt se till att bjuda hit kompisar ofta nu när huset blir färdigt, så vi får huset fullt av ungar ändå! 

Aron ville ta en "groupie" som han så fint sa.

Och Livan har gjort sig kalasfin, nu ska vi dra iväg och fira mormorn! 

Sovrum!

Det var som sagt en lättare mjölkstockning (räckte dock till gott och väl för att bli liggande), men det är tur vi varit med förr och fick snabbt ordning på det igen. Nu känns det betydligt bättre och jag är på benen igen! Man brukar ju säga att man skulle fått andra barnet först (då man har lite erfarenheter), men jag säger att man skulle fått tredje barnet först! Och är det nånting jag önskar alla så är det en tredje knodd, det är helt fantastiskt! (Åtminstone för oss). Jag kan inte påstå att trean bara rullar på, så som vissa anser. Men det är nånting alldeles magiskt med trean. Kanske är det för att vi nu har erfarenhet från två tidigare, och dessutom erfarenhet av att ha fler än ett barn. Än har lyckotårarna inte tagit slut och jag kryper ihop en stund varje kväll i Eriks famn och snyftar om hur lycklig jag är. Magiskt. 

Nu börjar snart verkligheten komma ikapp och på söndag åker Erik iväg på jobb igen. Vi har haft en helt underbar ledighet och det känns inte alls tungt att han far, nu ska det bli skönt med lite rutiner. Nu har vi mest legat i soffan och tittat på tv och fikat, men ett litet ryck varje dag har Erik gjort med bygget, och nu är det vårat sovrum som står på tur. 

Så spännande! Vi letar varje ledig stund efter en ny säng att få ställa in när det är färdigt, men det här med säng verkar ännu svårare än soffa! Det lutar mot en från Mio, den är dock bara 180cm bred och jag hade önskat en 210. Men det verkar helt hopplöst att hitta en 210, på Mio verkar de som är 210 bred även vara 210 lång, och det vill jag inte ha då vi inte får så mycket plats över nere vid fotändan. 

Erik hann bara säga att han skulle börja med sovrummet så hade han och svärfar satt upp väggarna. Fort går det! Här har ni dagens läge.

Här står jag i allrummet uppe och fotar mot sovrummet, där dörren kommer att vara. 

Och här står jag i dörröppningen. 

Och från andra hållet. Det blir en vinklad vägg för att få till en bra korridor bort till de andra sovrummen. Både jag och Erik är stormförtjusta i den vinklade väggen! 

Utsikt från sovrumsfönstret. Vi kommer att ha morgonsol och det längtar jag verkligen efter att få vakna upp till! 

I skrivande stund håller de på att bära upp skeppspanel som ska upp på en vägg. Därefter ska det spikas tak, skruvas gips och lite golv och tapeter. Klart! :) 

Och den här gången får ju jag måla och tapetsera! 

Tjorvan-skorvan

Kärt barn har många namn, Liv har redan en lista med bland annat Livan, Fia-Lotta, Rullgardina (var på Aron blir arg och säger "hon vill inte heta Rullgardina, hon vill heta Liv!") och tjorvan-skorvan (för att hon har varit så tjorvig i magen och nu ligger hon mest bara och grymtar och skorvar med den lilla rösten). 

Tjorvet tänker dock inte släppa helt, i början av veckan har hon haft en period då hon bara toksugit, vilket har gett henne blåsor på läpparna och jag har inte hunnit fylla på mellan hennes mål så jag har blivit yr och klen. 

Inatt slog det istället till med en lättare mjölkstockning. Först på ena sidan som släppte hyfsat lätt, men då slog det till på andra istället. Jag har otroligt mycket mjölk, vilket gör att hon inte tömmer helt när hon äter. Och när det då ligger mjölk kvar i gångarna, det är då mjölkstockningen vill till. 

Så nu ligger vi här och intensivammar och med en vetekudde över bröstet. Och Erik intensiveldar så vi ska ha varmt och skönt och servar med vatten och mellanmål. 

Det är tur hon är söt!

Kolla in de där kinderna förresten! Och dubbelhakan! Liv har gått upp 300g på en vecka (på BVC vill de att de ska gå upp ca 150g i veckan, så hon har alltså dubblat). Hon är fortfarande, och kommer väl alltid vara, vår lilla tjej. Men nog syns det både här och där att hon lagt på sig och vuxit, alldeles alldeles för fort såklart! 

Jullovets ljuva toner

Nu går vi in på sista veckan ledigt tillsammans. På söndag åker Erik på jobbet igen och pojkarna börjar skolan nästa vecka. Men det känns bra, jag ser fram emot lite rutiner. Jag gillar rutiner, men det är inte så dumt med några veckor då och då och bara ta dagarna som de kommer. Just nu sover vi alldeles för länge, och har ingen ordning på tvätt och städ eller nånting. Igår dammsugade och skurade jag och det tog minst dubbelt så långtid som det vanligtvis brukar. Men kul var det, som jag längtat efter att få städa! 

Pojkarna har kört på att ta varsin morgon då de stannar i sängen med Liv. Aron fuskar och brukar komma och krypa ihop med henne under natten. Men imorse var det Lukas tur att mysa. Det går fort bort en timme just under den här stunden. Och jag får kämpa med att hålla lyckotårarna borta. 

Jag har vägt mig en vecka efter förlossningen varje gång, bara för att det är roligt att hålla lite koll på hur fort det går. Med Lukas och Aron gick jag ned allt jag gått upp på en vecka. Den här gången har det gått lite långsammare, vilket kändes bra men så tittade jag mig i spegeln idag och insåg att det går nog ändå inte långsamt nog. 

Det här är vad som är kvar av magen idag. 

Så nu passar jag på och njuter, så länge jag har lite höfter och rumpa kvar. Så härligt när byxorna faktiskt sitter där de ska! Trivs så bra när jag får se ut såhär men inser att det snart kommer rasa bort. 

Lyckliga du, brukar de flesta säga, men allt är relativt. Självklart klagar jag inte på att jag inte behöver kämpa bort gravkilon, det är toppen, bara det inte blir för mycket. Alla är vi olika. Men just nu njuter jag! 

Gott nytt år!

Här verkar tiden stå stilla. Vi är inne i vår bubbla och bara njuter. 

Men så kom visst nyårsafton så uppenbarligen går dagarna framåt. Vi hade en helt perfekt nyårsafton. Vi grejade på hemma, Erik har börjat med vårt nya sovrum. Efter det slog vi våra kloka ihop och gjorde nyårsmiddag. Det blir alltid som bäst när vi hjälps åt! 

Mamma kom ut och åt mat med oss och roade barnen. 

Efter lite fyrverkerier invigde vi barnvagnen och promenerade vidare till Daniel och Johanna där det var fullt hus och lillan gick så nöjd från famn till famn. 

Där bjöds vi på vansinnigt god efterrätt och började inte knata hemåt förrän fram mot halv elva! Men barnen var så nöjda och glada så vad är det för sak. 

Sovmorgon idag såhär på nyårsdagen till kl.9. Lyx! Vi ligger fortfarande i sängen och pojkarna bygger lego här bredvid. Men nu börjar det vara dags för frukost. 

Jag minns så väl den här känslan efter Arons förlossning. Lyckan och tacksamheten efter en fin förlossning, och sen bara njuta när allt rullar på. Lugnet av att han låg bredvid mig och grymtade, och nu ligger Liv här och grymtar på precis samma vis. Magiskt. 

Jag gråter mig själv till sömns varje kväll med lyckotårar! 

Och ja, nu provar vi Liv och det känns väldigt rätt. Hon ser ut som en liten Liv. 

Hoppas ni också haft en fin nyårsafton också önskar vi er gott nytt år härifrån vår bubbla!