Jag nämnde för Johanna att jag bestämt ville ha med mig ett par pyjamasbyxor i flanell till BB. Det har jag tänkt på länge, jag har en väldigt klar bild av vad jag vill ha med mig till BB. (Och det resulterade i en väldigt stor BB väska).
Men jag har inte hittar några byxor som dög.
Också kommer hon hit ikväll. Med en tidig julklapp som jag var tvungen att öppna idag, fick inte vänta till julafton. Och i paketet ligger de mest perfekta pyjamasbyxorna någonsin, med den mjukaste härligaste pyjamaströjan till och dessutom en sovmask som vi nog kommer slåss om i familjen!
Och gravidhormoner på det, tårarna bara rinner för att jag blir så himla lycklig över att hon tänkte på mig. En sån himla fin grej.
Inser att det kanske inte är livet i sig jag ska tacka utan alla fantastiska människor jag har runt omkring mig. För det är ju de som gör allt så jäkla bra.
Idag har jag haft ondare än någonsin och otroligt mycket värkar i omgångar, inget regelbundet än. Ändå känt mig lyckligare än någonsin. Öm, kraftlös, men lycklig.
Erik tror att det som gör ont är ett tecken på att det kommer vara dags när som helst, jag är mer orolig ifall att jag kommer behöva gå såhär i 20-30 dagar till.. Smärtan är rätt ordentlig nu, dock hanterbar utan problem men tar otroligt mycket kraft och energi och jag känner att kroppen börjar vara slut på. Så himla spännande ändå att vi idag inte har den blekaste aning om när den här bebisen kommer födas. Kanske blir i natt? Eller kanske om en månad? Spännande! 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar