Skoldag

Idag har jag varit och hälsat på på Lukas skola på förmiddagen. Lagom tills de skulle gå och äta lunch kände jag att jag hade suttit för mycket och behövde lägga mig ner, så då åkte jag hem. 

Det var mysigt att få vara med en dag. Jag har en 6-åring som jag kan vara så makalöst stolt över. Visst kan han busa, stoja, slamsa och ibland tror jag inte att han hör ett endaste ord av vad har säger. Men i det stora hela är han är väluppfostrad kille, med respekt för både vuxna och kompisar. Tacksam, omtänksam och vill väl. Så fin kille. 

Men det är mycket som händer när man börjar skolan. Allt ansvar som helt plötsligt faller på honom. Så jag kände att så länge jag har möjlighet vill jag gärna kunna hälsa på en sväng då och då. 

Jag märker att det är mycket som snurrar i huvudet på honom. 

Igår frågade han:"mamma, varför säger man och?" 

Jag frågade hur han menade, i vilket sammanhang? 

"Ja men om jag berättar att jag fick åka buss idag på vilhelmina, också svarar dom 'och'? "

Min fina fina kille. Tänk om jag kunde få isolera honom helt, från alla otrevliga kommentarer, från alla otäckheter i världen. Från elaka och hemska människor. Från orättvisor och respektlöshet. Om vi kunde få leva i vår bubbla. 

Det kan vi såklart inte. Men jag hoppas att oavsett vad han stöter på, så kan han fortsätta vara den där fina killen. Att han förstår vad som är rätt och fel. Vad som är okey. Även om jag såklart är villig att hjälpa honom på vägen.

Min stora, fina, fantastiska prins. Med lite lagom med bus i bakfickan, såklart.