Det passade så bra eftersom Erik fick ett pass då vi inte behövde gå särskilt långt, och dessutom skulle de inte jaga så länge.
Så jag fick hänga på. Så mysigt. Jag saknar att sitta på pass med Erik (och jag tror faktiskt att han saknar att ha mig med också). Inte för att vi kan sitta och prata direkt, men det är mysigt att sitta där tillsammans.
Jag är inte alls bitter för att jag inte får jaga i år. Jag är så lycklig och tacksam för det här lilla livet som växer i min mage, jag gör vad som helst för att det ska få gro sig riktigt bra i magen och sen komma ut stark och frisk. Som vi längtar. Nu är det snart bara 3 månader kvar till bf. Tiden går så snabbt.
Som sagt, jag är inte bitter. Men jag kan sakna en del saker med jakten. Spänningen är en sån sak, när man hör hundarna skälla eller andra passare som ropar och varnar sina grannar för att de sett älgar. Att hela tiden hålla span och vara beredd, vad som helst kan ju hända och älgen kan dyka upp precis när som helst! Men jag får så mycket av spänningen ändå, då alla är så noga med att uppdatera mig om vad som händer. Det är fint. Jag får sitta hemma och följa med i jakten ändå.
En annan sak jag kan sakna är att få kliva upp i tidig morgon, smyga sig ut när det fortfarande är skumt, för att sedan njuta av att se dagen gry i en makalöst vacker höstmiljö. Halvkyligt, med solen som börjar värma och dimman som börjar lätta.
Och att sitta på pass och elda och dricka te. Njuta av omgivningen och sprakandet från elden. Harmoni.
När jag kom hem stannade mamma kvar några timmar och grejade med pojkarna. De bakade och var ute och cyklade så jag fick duscha i lugn och ro och sen vila. Jag är så tacksam att jag har mamma och att pojkarna får ha en sån fin relation med mor- och farföräldrar. När kompisarna har tjatat om att få följa med varann hem efter skolan har Lukas tjatat om mormor eller farfar. Det är fint. Och jag är så tacksam när det är någon som roar pojkarna en stund. Någon som orkar och kan ge dem lite extra.
Efter att jag vilat fick jag besök av fina vänner och vi satt länge och fikade och surrade. Sådär fin som bara en söndag kan vara.
Erik hade turen att få skjuta en älg tidigare i veckan, den dagen satt jag också med honom en stund. Men då kom jag inte dit förän efter han hade skjutit, så typiskt. Men jag kom lagom tills de skulle ta ur älgen så jag fick dela glädjen och jaktlyckan och sen fikade jag upp Eriks fika.
Nu är ju tanken att våran valp ska få jagas in, tyvärr har en trampdyna spruckit lite så det blir nog inte så mycket jakt som vi hade hoppats på. I första hand måste nu tassen läka ihop. Men förhoppningsvis ska han vara igång igen på några dagar. Det är så spännande att följa hans framsteg i skogen, och att få se vad det tänker bli av honom. Duger han inte i skogen är han då i alla fall en himla fin familjehund! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar