Vila

Vi har rymmt ikväll, till strandkullen.
Den här stugan kan mycket väl vara räddningen genom vårat bygge. Nä, så illa är det väl ändå inte att vi behöver en räddning, men det är fantastiskt underbart att komma hit och bara vara. Inga större måsten.

Att jag har världens finaste svärföräldrar är verkligen grädden på moset.
Ikväll har jag druckit ett par glas vin med svärmor, och oftast när jag är tillsammans med Eriks mamma så känner jag mig så hemma. Jag tycker att det är så mycket vi pratar om och diskuterar där vi tycker likadant. Och har samma åsikter. Som att sitta med min egen mamma!
Jag har skålat whiskey med svärfar och hans bror, och nu ligger jag hopkrupen i soffan i stugan, eldar och läser tidningar. Pojkarna har somnat. Erik skulle snabbskruva i bilen. Jag tar till vara på tystnaden och tiden med mig själv och ser fram emot resten av kvällen. Hoppas vi får hit Daniel och Johanna också. Kvällen är ung!

Lukas och Ellen har dessutom fått rida idag. Så mången tack till Emma för det!

Vilken himmlarns fantastisk tid vi lever i! Jag känner mig så full av energi, så galet lycklig, så enormt tacksam för min fantastiska make och våra bedårande grabbar, så full av liv, så glad för alla nya människor jag får lära känna. Allt det här jag är mitt upp i nu, med byggd och småbarn, känns så förbannat underbart.
Den här tiden, just precis nu, med pojkarna i den ålder de är i nu och allt som händer runt omkring, känns magiskt.
Väck mig?!

(ps. Det här inlägget skrev jag i lördags men det publicerades inte förän idag. Orsaken tros vara halvtaskig täckning på telefonen!)