Här är jag just nu. Nerbäddad i skönaste sängen med en snarkande dotter bredvid. Pojkarna är lämnade för skola och lillasyster redo för förmiddagsvila.
Jag vet inte var som är sötast. Den där trasan och kaninen som alltid ska vara med. Eller den virkade filten som hängt med sen bröderna var pluttisar. Påslakansetet med rosa hjärtan, eller den lilla tofsen på huvudet på den finaste lilla tjej jag sett?
Här är jag nu. Alldeles överväldigad av känslor. Över denna fantastiska lilla tjej som kom och tog våra hjärtan med storm. Över vår stora kille som börjat första klass och åker bussen själv till och från skolan. Som vi får vara så stolta över. Sån fin kille som har hjärtat på rätta stället. Och över lillebror som helst av allt är hemma och sköter lillasyster och rensar bär med mamma. Men som vi lurat iväg på förskolan ändå för lite lek och bus ett par timmar.
Också den där kära maken. Han som jag gifte mig med. Som överöser oss allihopa med så mycket kärlek att själen känner sådan ro.
Utöver alla de där känslorna som svämmar över i hjärtat så har jag världens flyt i löpningen, känner mig sams med kroppen och i harmoni. Allt är i sådan balans. I kropp och själ. Flummigt kanske med jag tror att många förstår precis vad jag menar!
Och så höst på intågande på det. Bästa årstiden någonsin. Bästa hösten någonsin.
Som jag njuter!
Och nu har jag en hel höst tillsammans med den här donnan. Då vi ett par timmar i veckan bara ska vara mor och dotter. Och sen får vi ordna gofika lagom tills brorsorna kommer från skolan.
Och det är ungefär där mitt fokus är just nu. På oss. Och ingen annanstans. Bara på familjen. Och så ska det få fortsätta året ut.
Livet alltså. Tack
(Och nu förstår ni varför det blir dåligt med uppdateringar. Nånstans mellan långkok, brödbak, bärsskogen, sagostunder och långkalsonger, hinns inte bloggen med. För allt fokus är på annat. Och så ska det få vara)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar