Mammaledighetens baksida

Fy fasen för de här tunga dagarna. Lillan har haft betydligt fler jobbiga dagar än bra dagar i sitt 4mån långa liv, igår var en sån där fruktansvärd dag och idag blev en lika fruktansvärd. Så där att all energi rinner ur en och man bara känner sig värdelös. Ush. Till slut ringde jag sjukan och grät mig till en läkartid. Varför är det så att antingen måste man vara bestämd och nästan arg och otrevlig, eller så måste man ta till tårarna, för att få en läkartid? Jag har väldigt svårt för att stå på mig i sånna lägen, men har väldigt lätt till tårar och idag orkade jag bara inte med en massa käftande. Så jävla onödigt. 

Jag tror inte alls att läkarbesöket kommer göra några under, men jag vill i alla fall att de ska kolla upp henne så vi åtminstone vet att hon inte har ont någonstans. Sen får vi väl acceptera att hon har starka lungor. 

Och sedan kryper ihop som en liten ängel bredvid mig och sussar så sött hela natten. Hopplös.

Tur jag har min finaste älskade Erik, som kommer hem och ser vilken tung dag jag haft.

Som kramar om och pussar i pannan, stryker i håret och fixar middag. Sedan packade han in hela familjen i bilen för att åka och veckohandla. Så skönt att ha gjort bort det. 

Nu dukar han dessutom upp kvällsfika och kokar te. Så nu ska jag pussas och kramas vidare och förtränga hela den här dagen.