Igår var vi uppe sent, Åter till cold mountain visades på kanal 11 och Erik ville se den. Förstå hur lyckad en film är när jag tycker att den är helt fantastisk, och även Erik tyckte om den och tyckte den var spännande! Det är inte det lättaste att hitta filmer som vi gillar båda två.
Igår hade Erik hjälp med väggen och nu är nästan alla brädor spikade. Det är en så fantastisk känsla, att bli klar med ett projekt. Speciellt ett sånt där stort projekt. Det är lite målning kvar, men vi har haft hjälp av mamma som har målat och hon har tagit det eftersom att det har kommit upp nya brädor, så nu är det bara de brädor som spikades upp igår som ska målas.
Jag vet inte om det är hormonerna som gör mig extra känslig, (fast vem försöker jag lura? Jag är alltid känslig och gråter över Merci-reklamen), men efter att se Åter till cold mountain igår kan jag bara inte släppa hur tacksam jag är. Tänk hur folk har haft det. Och det finns de som har det så även idag. Tänk vad krig ställer till det. Så många som inte får vara tillsammans. Så många som tycker att de får göra som de vill. Gå in i någon annans hem, ta det de vill ha, mörda familjemedlemmar medan resten av familjen ser på.
Vi tar det så för givet. Att få leva i fred. Ingen som stör. Ingen som säger åt oss vad vi ska göra. Inget slit för att överleva vintern. Att få vara tillsammans.
Och dessutom får jag leva med den jag håller av mest av allt i hela världen. Och få så fantastisk fina söner tillsammans med honom. Tänk att få skapa ett liv tillsammans med den människa man älskar så mycket att det känns i varje nerv. Varje sekund.
Det är så himla fantastiskt. Livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar