När jag kom in genom dörren kom inte ens en liten suck. Jag dukade fram fil och mackor till middag, utan konstigheter. Utan att klaga, gnälla eller sucka och stöna. Även om jag normalt hade tyckt att det var drygt att inte ha vatten och kunna diska undan, eller ström för att laga middag. Jag vågade inte. Jag vågade inte klaga, det enda jag tänkte var hur tacksam jag var. Tacksam att vi fick sitta vid vårat köksbord och äta, även om det bara var fil. Tacksam över att jag fick ligga i Lukas säng och läsa böcker för grabbarna.
Så otroligt tacksam över att inte befinna mig längre söderut där lågorna slår mot himlen eller där översvämningar täcker hela bilar. Jag har inte behövt lämna mitt hem. Behöver inte oroa mig för vårat hus, för våra saker eller våra djur.
Vad gör några timmar utan ström, eller utan rinnande vatten?
Tankeställare, verkligen. Så tacksam så länge vi klarar oss från naturkatastrofer eller dödliga virus!
Ikväll kryper vi ihop allihopa i vår säng, tacksamma för att få ligga tillsammans just här, i vår säng, och sänder en tanke till de som är så mycket värre drabbade än ett strömavbrott på två timmar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar