En regnig måndag

Här sitter jag, en regnig måndag, och funderar på hur mycket man ska råka ut för innan det är lika bra att ge upp.
Åjo, förbered er på ett riktigt deppigt inlägg!

Just nu känns det som att vi testas till max för att se hur mycket vi klarar av.
Vi lägger för tillfället all tid och nästan hela våra löner på bygget, och det känns så hopplöst långt borta innan vi kommer få flytta. Det är så svårt att se slutet nu.
Att jag sen skulle börja jobba heltid nu i två månader framöver gjorde inte att det kändes lättare. Även om jobbet känns otroligt roligt och jag kan ju inte gå hemma, men det är nog svårt att få tiden att räcka till som det är. Blickar framåt att jag sen kommer få vara hemma några veckor i sommar.

Som sagt så går i princip varenda krona på bygget nu, och då kunde det väl inte passa bättre än att motorn på min bil rasar? Nej, jag skojar inte. Bilen är stendöd. Just nu är det osäkert om det blir en "ny" bil (en annan gammal skitbil) eller ett motorbyte på liket som står och skämms. Oavsett så är det tid och pengar som vi inte hade någon större lust att spendera.
Eftersom Erik har firmabil så skulle jag köra hans bil imorse när jag skulle på jobbet. Vad händer när jag går ut för att starta bilen? Jo- strömlös! Som tur var skulle Johanna ner idag så jag kunde åka med henne, men jag kan säga som så att tålamodet var på botten.

Ikväll har svärfar varit här och han och Lukas har bytt batteri i bilen så imorgon ska den starta. Imorgon SKA den starta. Sen hann de även med att spela fotboll i regnet innan det var dags för pojkarna att lägga sig. En lång och tung dag, som slutade bättre än vad den började. Nu ska även jag gå och lägga mig. Erik är och tittar på en bil nu så jag måste ju vänta tills han hör av sig innan jag lägger mig.

Lukas har i alla fall humöret på topp, imorse när jag sa att han skulle vara jätte länge idag på dagis skrek han rakt ut: "Tjoho!" och hoppade runt runt. När jag sedan sa att pappas bil inte startade och att Johanna skulle hämta oss blev han om möjligt ännu gladare. Rätt inställning.

Nåväl, livet går vidare. För första gången längtar jag efter sommaren. Jag tänker att med sommaren kommer solen och då kommer allt flyta på igen. Eller?
Och jag vet, det är många som har det värre. Jag veeet. God natt och adjö Måndag den 29 april.