Såhär en tisdag kväll är jag rätt slutkörd och tänker lägga mig på momangen.
Vill bara tipsa om ett blogginlägg. Nånting som vi pratat mycket om här hemma på sistone är hur mycket energi och tid som läggs på fel saker. Hur mycket uppståndelse det kan bli kring skitsaker.
Så det här träffade väldigt rätt.
UnderbaraClaras-problemet är inte barn som curlas, utan barn som aldrig curlas
Idag hade grabbarnas förskola luciamys på morgonkvisten. De har inget luciatåg utan istället sjunger vi sånger tillsammans, dansar och sedan fikar. Självklart får de komma som nissar, pepparkakor, lucior eller vad de nu känner för. Eftersom vi inte hade nånting till Lukas fick han bestämma vad han ville vara, och han och bästa kompisen hade bestämt att de skulle vara tomtar och hade även pratat ihop sig med en tjejkompis om att hon skulle vara tomtemor.
Aron däremot, tänkte jag att han får vara pepparkaksgubbe eller tärna/stjärngosse, för det hade jag hemma i hans storlek. Jo tjena morsan! Glömde att jag har en tvååring som gärna bestämmer själv och gärna vill ha en egen åsikt. (jag som är van Lukas som aldrig har tjafsat om nått). Hur jag än gjorde för att lura på honom pepparkaks/lucia kläderna så skrek han ilsket:
- "Nej! Awa tomte!"
(Awa är hans sätt att säga Aron)
Så två små tomtar fick det bli. Finaste små nissarna i världen!
Dagen började mysigt men sen har det bara gått utför. Jag har haft en förkylning som lurat i veckan och idag slog den på med besked och jag har gått i feber hela dagen. Känner mig ynklig och svag. Snart kommer Erik hem så imorgon tänker jag passa på att sova ut och låta den här skiten smyga ur kroppen. Det är planen.
Förutom det var det en bra dag, jag var extra tacksam över de fina barn jag jobbar med idag som hade full förståelse över att det är jobbigt att vara förkyld när man är gammal (i deras ögon är ju 25 år ungefär som 100 år). Jag är så tacksam för mitt jobb och det ger så himla mycket energi och glädje. Idag hade vi ett givande samtal om att man ska säga alla snälla saker man tänker på, och inte bara tänka det. Även om det är småsaker. Även om det är saker som personen i fråga redan vet om. Så ska man ge så mycket komplimanger att man snart inte kan prata utan! Jag tog till mig varje ord de sa och ska verkligen bättra mig på att skryta upp folk och berätta för alla hur fantastiska de är!
Nyårslöfte kanske?
Imorgon ska vi till Latikberg kyrka och kolla in lucia tåg. Feber eller inte, jag missar inte luciatåget. Det är bland det finaste jag vet.
Trevligt lucia på er!
Vilken vecka det här blev då, ibland blir det inte så som man har tänkt sig.
Erik blev ju som sagt sjuk och på måndagmorgon åkte han in på sjukan i Vilhelmina, där de tyckte att han verkade rätt pigg och att det inte var nått större fel på honom. På måndagkväll blev han ännu sämre och på tisdagmorgon åkte vi in allihopa på sjukan, Aron hade ett finger som han hade klämt som behövdes kollas upp.
Då visade det sig att Erik var rejält uttorkad och de började ta prover och kolla värden hit och dit. Fram mot lunch skickades Erik vidare till Lycksele och vi åkte allihopa, jag och pojkarna bosatte oss hos brorsan. Sen dess har Erik legat inlagd på medicin i Lycksele och det visade sig vara sorkfeber. Efter många om och men fick han nu komma hem ikväll och då blev det ju såklart fotboll för hela slanten.
Erik är mycket piggare nu även om han fortfarande är sjuk. Men tala om att det blev en upp och ner vänd vecka, och jag är helt färdig på alla sätt och vis. Ser fram emot en helg då vi bara ska njuta av livet och ta dagarna som de kommer. Erik är väl mestadels liggande men jag planerar in en hel del sparkturer, gofika och skogspromenader med grabbarna och däremellan en hel del städning.
Trevlig helg!
Ikväll skulle ju jag egentligen varit ensam hemma med grabbarna, eftersom Erik skulle ha åkt till Kiruna för jobbvecka. Men istället har jag precis bäddat ner min kära make i soffan, med en temp på 39.5. Stackarn är helt färdig, och graderna envisas med att hålla sig på minst 39, förutom just idag när han skulle träffa läkaren då han helt plötsligt var nere på 37.5 (dock bara för en timme, sen steg det igen).
Tur han har fotbollsgalan att titta på, också har vi kvar av tårtan jag bakade till igår då vi firade Malou. En browniebotten med limemousse med jordgubbar i, och överst ett lager vitchokladmousse. Smarrigt!
Nu ska jag pyssla om min käraste när jag har chansen (så han vet hur han ska vara mot mig när jag är sjuk).
Tji fick jag, som trodde att det skulle vara mulet idag. Det såg så ut i morse så vi åt en lugn frukost, och lagom tills vi tog oss ut så tittade solen också fram och höll oss sällskap.
Jag blir så himla fascinerad av mina barn. Nog vet jag att alla tycker att ens egna barn är finast osv, men det här är mer än vad jag någonsin hade kunnat föreställa mig. Jag blir så tagen av dem. Jag vill vara med när de provar olika saker, testar sig fram och får erfarenheter och kunskaper. Och jag vill verkligen att de ska våga testa, våga fråga. Jag försöker ta det i deras takt, allt från att fundera ut vilket djur som gått över lägdan till att räkna matte vid matbordet.
Samtidigt är jag dörädd att de ska hända dem nånting. Att de ska slå sig, att de ska ha mardrömmar. Att de inte ska känna sig som de där starka, fantastiska personerna så som jag ser dem. Helst vill jag vara en halv meter bakom dem hela tiden. Fånga upp dem om de faller. Även fast jag vet att det inte heller är bra.
Jag har haft 3 hela dagar nu då jag bara ägnat mig åt mina två små. De har haft all fokus hela tiden. Och det har varit helt fantastisk. Jag är så stolt och lycklig att jag får svårt att andas. Så himla kär.
I veckan börjar jag på mina nya arbetsuppgifter på jobbet, vilket innebär dessutom att jag går från min heltid till att jobba 75%. Känns nästan för bra för att vara sant.
Och imorgon kommer pappan i huset hem. Jag tänker pussa på honom så han tuppar av!
Bjuder på några mobilbilder från dagen.
Vi hade en sån himla fin dag igår. Ofta när det är dimmig, grått och disigt på andra ställen, så skiner solen här. Eftersom Latikberg ligger ganska högt. Igår var en sån dag. Solen strålade så det var alldeles magiskt ute.
Så vi var ute hela förmiddagen, fram till lunch. Lite viltvård hade vi och gjorde iordning för hararna ( Lukas har kollat i min bok för jägarexamen), sen hittade Lukas ett rävspår som vi följde i skogen.
Också gav vi småfåglarna mat.
Efter lunch mulnade det på så då passade jag på att städa, också kom mamma ut för att bli klippt.
Efter en till sväng ut i snön åt vi middag och sen gick det en film på tv som Lukas ville se. Så vi var uppe alldeles för länge och såg den, och sen sov vi gott hela natten.
Det blev en sån där dag som jag alltid kommer att minnas, utan att vi egentligen gjorde något speciellt. En dag som jag kan tänka tillbaka på en regning sommardag.
Idag är det dock mulet ute men snön gör ju allting så fantastiskt fint ändå. Så vi blir nog ute idag med, och på eftermiddagen ska vi till kyrkan för körövning. Som jag längtat efter att få sjunga! Jag nästan spricker!
Igår gjorde jag helg, så nu har jag långledigt. Ett slags mini-lov, på tre dagar. Trist dock att Erik är på jobbvecka just när det passar så jag får vara extra ledig.
Nåväl, härligt är det hur som helst. Jag uppskattar verkligen min lediga tid då jag bara får gå hemma, i långkalsonger och skitit hår. Den är dyrbar, även om jag älskar mitt jobb också.
Vi planerar att hinna med en del i bygget, så vi kan slå upp några tapeter till veckan. Och vi planerar en sväng till stugan. Idag får vi dessutom sällskap av Lotta, Johannas lilla bebis (i form av en dvärgpudel). Det ska bli så roligt, som jag längtat efter Lotta!
Baka massor har jag tänkt att hinna också, bäst att lägga i en högre växel!
Det kommer bli finfint!
Vi börjar vårat lov med lite morgonmys i soffan.
Att livet sällan vill vara perfekt är väl ingen nyhet, alltid är det nånting som ska jävlas. Missförstå mig inte nu, jag är förskräckligt lycklig och tacksam, ända ut i tårna. Men som i helgen t.ex. då jag hoppades på att äntligen få bekanta mig med finaste Edvin, så blev det inte. Trots sånna små saker som går fel så har jag haft skrämmande mycket flyt på sistone. Nästan obehagligt. Så att jag tänker att snart måste det vända, snart måste det bli jobbigt, för att balansera upp det hela. Men tills vidare följer jag på och njuter av läget.
Sånt som jag knappt vågat drömma om.slår in utan att jag behöver anstränga mig. Jag går ständigt runt och befinner mig i ett lyckorus som inte är av denna värld. Så otroligt tacksam för allt jag får uppleva. Allt jag får känna.
Jag har dessutom fått skjuta min andra älg. Den här gången blev det en oxe med ett fint horn som ska upp på väggen. En sådär slående fin oktobermorgon då graderna var en bra bit under nollan och bäddade in allt i ett hårt täcke av frost. En sån fin morgon hann jag inte mer än att ställa kaffepannan på elden förän han kom smygandes. Efter en liten (tursam) incident med jaktradion fick jag skjuta en präktig tiotaggare.
Tala om en nöjd och lycklig tjej.
Vin, chips och fotboll.
Erik: "Din pappa gillar han, Elmander! Och han heter Lustig!"
Jag: "Han var snygg!"
E: "Lustig? Ja, förut var han långhårig som fan.. typ till axlarna."
J:"Ah, då var han nog inte så snygg."
E:"Nä, nu var han ju rent stilig!"
Till och med fotboll kan bli intressant, även om hockeyn satt sig fast i den lilla delen sport som finns i mitt hjärta.
En helt vanlig fredag innan en helt ovanlig lördag. Vi ska nämligen fira våran lillebror i helgen, lite i förtid. Två år blir han nu till veckan. Så väl jag minns den här helgen för två år sen! I detalj!
Trevlig helg på er, på återseende!
Ikväll tänkte jag ta mig tid att blogga. Istället har jag legat i fosterställning i sängen. Kröp iväg efter ett tag och hämtade datorn, tog med den till sängen och beställde efter ett par galosher (som jag trodde att jag hade beställt tidigare på dagen men beställningen hade visst inte gått iväg).
Och det här är det blogginlägg som blev till. Från mobilen, och en mobilbild på pojkarna när de satt ute och åt glass idag hos farmor och farfar. Ellen vände ryggen till, hon ville inte vara med på bild.
Tanken var att jag skulle skryta om vilken bra start mitt 25:e år fick. Jag har ju faktiskt fått skjuta min första älg. Har säkert vuxit 5cm med det, men det får jag skryta mer om en annan gång.
Nu ska jag återta fosterställning och släppa allt fokus. Tror att en kombination av smörgåstårta + blåbärstårta hos svärföräldrarna till mellanmål, och sen middag hos mamma (då jag tryckte i mig alldeles för mycket mat) blev för mycket för min stackars mage. Typiskt mig!
Äntligen, äntligen börjar jag känna av höst! Även om det var 20 grader varmt idag och strålande sol (jag hade på mig shorts) så fick jag kratta löv för andra gången redan!
Vi har slitit oss svettiga idag, och hade verkligen behövt en ledig dag till. Nu ordnar jag inför vintern!
Men full av energi laddar jag om för jobbvecka!
Idag har vi varit i bärskogen med svärföräldrarna. Svettigt värre, som tur är så är svärföräldrarna ett säkert kort när det kommer till fikasäcken. (jag väljer ju såklart mitt bärplockarsällskap). När man har svettas och använt massor av energi på att fylla hinkarna är det fint att få sätta sig ner en stund och ladda om och tanka.
När vi kom hem röjde vi undan här ute. Den efterlängtade höststädningen! Jodå, jag har gjort höst. Redan förra veckan. Och vi har kört undan en del grejer ner till bygget. Tänkte tömma förråden innan vintern, om vi skulle ha sån tur att vi får flytta innan nästa sommar.
Efter middag och dusch så hade Lukas planerat pyjamasparty. Vi gick i pyjamas. Och utförde olika uppdrag som han hittade på, ett uppdrag var att dansa, ett annat att leka "ett,två,tre ost", och efter varje utfört uppdrag fick vi välja en godis var. Jag är helt slut på. Helt färdig! Då jag dessutom inte är helt hundra i kroppen var detta verkligen en överansträngning. Men jag hoppas på en god natts sömn!
Nu har jag rensat bären säger godnatt och tack för idag!
Imorgon tänker jag ha shorts. Om det tänker bli så.
Jag har legat i soffan i 20min med ett glas vin. Taktik vila, eftersom jag lovat maken att vi ska se film när han kommer hem (vilket borde bli när som helst nu).
Jag tittar på "16 kids and counting", en realityserie som visas på 3an. Älskar den! Har blivit så sjukt fäst vid den! Hade det inte varit för att jag har så mycket annat för mig (och känner av två graviditeter ganska ordentligt i kroppen såhär efteråt) så hade jag lätt haft typ 12 ungar. Lätt!
Jag säger ofta att jag lever i fel tid, även här tänker jag den tanken. Tänker på min farmor som brukade berätta om när hon fick krystvärkar, och skyndade sig ut i lagårn för att mjölka, för att sen gå in och föda barn.
När vi undrade hur de fick plats allihopa i deras lilla hus brukade hon säga "på den tiden var det ingen sak att ha tolv barn, när de var 12 år gammal for pojkarna hemifrån för att jobba!". Just den biten är jag väl inte överförtjust i, jag vill ju gärna ha dem hemma för alltid. Mammas pojkar!
Idag har vi varit ute i bärskogen i 4 timmar, och ändå fick jag lura in pojkarna i bilen när vi skulle hem!
Det ger så otroligt mycket att vara ute i skogen, extra mycket när pojkarna också uppskattar det lika mycket som jag!
På 4 timmar hann vi plocka en jädrans massa bär, och dessutom fika. Farfar lät Lukas låna kniven och göra sin egen grillpinne. Vi plockade bär, fikade med farmor och farfar, och sen åkte vi vidare för att plocka ännu mera bär.
När vi väl var hemma igen var jag så fylld av energi att jag bara var tvungen att göra av med lite. Så nu har jag börjat avfrosta en frys, tvättat, kört iväg en himmla massa sopor på återvinning, och kört iväg ett gäng flyttkartonger till bygget.
Och ikväll har jag bästa fredagsnöjet nånsin framför mig, rensa bär!
