Surrigt dygn

Igår efter middagen skjutsade vi ner pojkarna till mormor. De hade bestämt sig för att sova över där. Hur lyckliga som helst. Hos mormor får de cykla (hemma väntar vi tills grusvägen torkat upp), vara uppe jätte sent och ligga i sängen och se tv på morgonen. Behövs inte mer för att göra de två små trollen lyckliga. Och dessutom överraskade mormor dem med att de ska få fara på badhuset idag, OCH ut och äta hamburgare/pizza ikväll. Hur lyxigt som helst. Lyckliga barn. Är så glad för deras skull. Och att få en stund där allt fokus är på dem och inte en grinig lillasyster att anpassa sig efter. 

Vad gör då två småbarnsföräldrar utan barn? Ja, Liv har vi ju såklart men hon är en annan sak. 

Igår kväll när vi kom hem igen bäddade vi ner Liv i vagnen, tog med oss vovven och gick en timmes promenad i friska kvällsluften. Och vi pratade konstant. Tror inte vi var tyst en sekund. Förut gick jag och Erik ofta en kvällspromenad runt byn. Ibland är det så härligt att bara vara ute och promenera. Också komma hem med röda kinder och koka en stor kopp te. Bra sätt att avsluta dagen på.

Till teét gjorde Erik gino. En storslagen favorit här hemma och Erik kastar ihop i ett nafs. 

Med hallon, blåbär, kiwi och passionsfrukt. Och en herrans massa choklad. 

Också surrade vi bort ännu mer tid. Det var verkligen välbehövligt vill jag lova. Att kunna sitta vid köksbordet och prata utan att behöva tänka på små öron som lyssnar. Och att prata utan att bli avbrutna. 

Det var verkligen värdefullt för oss alla. Men oj så mysigt det var att ha dem hemma ikväll igen. Efter en dygn saknar vi dem alldeles för mycket. Pojkarna däremot pratar redan om nästa gång de ska sova hos mormor, och sa gång på gång att de har världens bästa mormor. Och jag kan inte annat än att hålla med!