tisdag 12 januari 2016

Vardagen

Vardagen startade med mjölkstockning (IGEN, den här gången med feber och hela ramsan) och en lillebror med vattkoppor. Jag tror jag grät konstant i 48h, föda barn är ingenting jämfört med mjölkstockning! Och i natt var Aron uppe till 01.30 för att det kliade. Bra start?! Känner mig inte som världens supermamma direkt! 

Men nu har mjölkstockningen släppt helt, och förutom att Aron var uppe i natt för vattkopporna så kliar han aldrig, utan ber mig smörja honom med salva när det kliar, och han har ingen feber eller så utan är pigg och glad. 

Idag kändes det som livet återvände lite, ingen smärta och utvilad och pigg. 
Svärfar kommer hit på morgonen och skjutsar Lukas på skolan, skottar snö och promenerar med Milo. Är så tacksam för all hjälp, jag behöver inte känna mig ensam när Erik är borta. Att farfar kommer hit är dagens höjdpunkt för Aron, som har haft ganska långtråkigt hemma. I söndags när Erik for så skjutsade Ingemar honom till flyget, Christina tog Liv, och jag fick ligga med vetekudden och jobba med mjölkstockningen. Jag är så tacksam så ni anar inte! 

Idag klädde vi på oss och gick ut en sväng. Frisk luft, som jag längtat! Vi gick en liten promenad, Aron gick med snövaggan och plogade, gjorde lite nytta och åkte lite pulka. 

Är så glad att jag bor där jag bor. 


2 kommentarer:

  1. Anonym1/12/2016

    Du är ändå en supermamma, trots vattkoppor och mjölkstockning :)

    Fyfan för mjölkstockning! Det är verkligen inte rolig. Jag hoppas inte du behöver ha det fler gånger. Om du känner du behöver har jag kvar fetvadd som du kan få ta, jag har ingen användning av det längre :)

    Sköt om er så ses vi snart! Sussi

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä fy fasen, mjölkstockning är det värsta! Tack, du är ju bara bäst! ❤️

      Radera