Måndag

Imorse ringde Eriks väckarklocka 4.15, då var det dags för honom att kliva upp och göra sig redo för arbetsvecka. Yrvaken och halvsovandes satte han sig upp och sa till mig: "vad jag är glad för din skull att du får lägga dig och somna om". Åh, vad det sved i hela kroppen att säga hej då! Han sliter verkligen som ett djur, både på jobbet och med bygget hemma. Nästa år önskar jag att han kommer känna att han kan unna sig en riktig semesterledighet. Även fast jag vet att han tycker det går bra, men alla behöver några veckor per år att få vila upp sig. Tur vi tog oss i kragen och for i väg till Grekland i våras, det har vi fortfarande kvar! 

När han hade stigit upp dröjde det inte länge förän jag hörde små fötter komma smygandes. Då tog den här lilla filuren pappas plats i sängen. 

Det finns ingenting så rogivande som att sova med Aron! Lukas är helt hopplös att sova med. Men Aron. Från den dagen han föddes har vi älskat att ha honom bredvid oss i sängen, han ligger så stilla och lugnt och är så harmonisk. 

Lukas är såklart välkommen att krypa ner han också, men eftersom han är helt hopplös att sova bredvid så trivs han då också bäst med att få sova själv i sin säng. Där kan han sparka och böka på utan att någon är i vägen! 

Jag strök på Arons små fingrar och sen somnade jag tungt om, tills grabbarna vaknade igen vid 8. Härliga sommarlov!