Att livet sällan vill vara perfekt är väl ingen nyhet, alltid är det nånting som ska jävlas. Missförstå mig inte nu, jag är förskräckligt lycklig och tacksam, ända ut i tårna. Men som i helgen t.ex. då jag hoppades på att äntligen få bekanta mig med finaste Edvin, så blev det inte. Trots sånna små saker som går fel så har jag haft skrämmande mycket flyt på sistone. Nästan obehagligt. Så att jag tänker att snart måste det vända, snart måste det bli jobbigt, för att balansera upp det hela. Men tills vidare följer jag på och njuter av läget.
Sånt som jag knappt vågat drömma om.slår in utan att jag behöver anstränga mig. Jag går ständigt runt och befinner mig i ett lyckorus som inte är av denna värld. Så otroligt tacksam för allt jag får uppleva. Allt jag får känna.
Jag har dessutom fått skjuta min andra älg. Den här gången blev det en oxe med ett fint horn som ska upp på väggen. En sådär slående fin oktobermorgon då graderna var en bra bit under nollan och bäddade in allt i ett hårt täcke av frost. En sån fin morgon hann jag inte mer än att ställa kaffepannan på elden förän han kom smygandes. Efter en liten (tursam) incident med jaktradion fick jag skjuta en präktig tiotaggare.
Tala om en nöjd och lycklig tjej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar