När Erik blir långhårig kommer alla hans härliga lockar till sin fulla rätt.
Även om det oftast står åt alla håll och han ser ut som gubben i tillbaka till framtiden, så såhär på kvällarna när han kollar på fotboll och jag får sitta och leka med hans hår.. då vill jag aldrig aldrig nånsin klippa honom igen.
Och tur för mig så vill nog inte han det heller!
Det är då tydligt vars pojkarna ärvt sin tjocka kalufs från.
Själv har jag tunt, platt och livlöst hår. Men jag är inte bitter..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar