Vi har verkligen haft otur med nätterna. Både med Lukas och Aron.
Hur svårt ska det vara?
Man mår verkligen inte bra utan god,sammanhängande nattsömn.
På sistone har ändå Aron haft en period då han sovit riktigt bra, med några enstaka återfall. Nu känns det dock kört på riktigt.
Och det är svårt att tänka på de bra nätterna när man är mitt uppe i de jobbiga.
Lukas var kring ett år när han började sova riktigt dåligt, och det höll i sig tills han var 2,5.
Värsta skräcken och det enda jag kan tänka på nu är att Aron är inne på samma spår.
Förra natten sov jag 45min och i natt har jag inte ens försökt ha någon koll på klockan.
Varför kommer han inte till ro? Vad är grejen?
Inte konstigt att jag behöver ett kilo socker om dan. ;)
Nu tänker jag börja med en stor kanna kaffe, och sen får vi se vad vi hittar på under dagen.
Jag tvivlar inte på att vi kommer få en fin dag ändå, sömnbrist eller ej.
Aron märks det dock inte på att han varit vaken och det är väl huvudsaken.
Just nu sjunger han fint mamma-ma-ma-mamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar