Lillebror

Klockan är 9.15 och jag har redan hunnit lämna Lukas på dagis och kokat sylt.
Det vill säga jag har hunnit göra bort det jag hade tänkt göra den här förmiddagen.
Men det finns massor med annat pyssel som jag kan sysselsätta mig med under tiden lillebror sover!

Jag kan inte för allt i världen förstå hur tiden kan gå så fort.
Fortsätter det såhär så smäller det ju bara till så får vi flytta!
Jag tycker det var nyss lillebror kom till världen,
men han har ju hunnit bli stor nu.
Även om det känns som att han alltid varit hos oss.
Eftersom vi visste att det skulle bli en pojke,
så var ju Aron lillebror redan i magen.
Även om vi inte hade kollat upp det så var vi ändå dösäkra på att det var en lillebror, vi kände det på oss helt enkelt.
Underbart mysigt tycker vi, det gjorde att det blev mer verkligt för oss att det faktiskt låg en liten människa där inne, speciellt för Lukas.
Att kunna säga lillebror istället för "den", typ.
Hade det mot alla odds blivit en lillasyster hade vi fått ta det problemet då,
eller så hade hon fått vara lillebror ändå. ;)
Till saken hör, att vi även nu säger lillebror, och sällan Aron.
Eftersom vi förmodligen inte ska ha några fler barn så kommer han alltid få vara just lillebror också.
Minstingen.
Men nu väntar vi med spänning på Ellens lilla syskon, och då kommer förmodligen Aron inte kännas lika liten längre. :)

Jag tycker att alla borde få ha åtminstone ett syskon, gärna fler men trots det blir det nog inte fler för oss.
Men åtminstone ett syskon, så man inte behöver vara ensam.
Det var en som sa till mig att vi borde skaffa åtminstone en till,
ifall det skulle hända en något? Då blir ju den andra hur som helst ensam?

Inte bara att det gör ont i magen bara av att tänka tanken, så vill jag absolut inte tänka så (även om jag förstår varför vissa gör det och många har bra anledningar till att tänka så också).

Men nu väntar vi ju som sagt med spänning på pojkarnas nästa lilla kusin.
De har då tre kusiner i samma ålder som de själva, men åtminstone två som de får stå riktigt nära.
Ellen och Lukas har ju fått växa upp med varandra, och nu även Aron. Och enligt mig har de en väldigt nära relation för att vara kusiner.
Speciellt när jag jämför med mina kusiner, då är de mer som syskon!
Så OM det nu mot allt förmodan skulle bli så att det skulle hända något och en av våra pojkar blir ensam (något som såklart inte ska eller få hända), så vet vi ju att de har Ellen och lillskrutten.

Så speciellt ensam behöver de nog ändå aldrig vara!



Känns som att det var igår han var så här liten!