Fullt hus

Dagarna bara flyger iväg och jag hinner inte alls med. I veckan är mamma i Örebro och hälsar på sin syster, så Algot bor med oss. Inga problem alls, han är världens lättsammaste så jag klagar inte, det är bara mysigt att ha honom här. Dock blir det lite mer att tänka på. Att hinna med. Speciellt i veckan när Erik jobbar kväll, vilket betyder att jag är ensam förälder över både morgonen, lunchen, middag och läggning. Alla de tidpunkter då man gärna vill vara två. (mest för att gnäll-Aron är just det, gnällig). Då behöver jag ändå bara släppa ut Algot på morgonen så springer han och pinkar, sen tar jag med honom då vi går på dagis, sen, som den gammhunn han är, så ligger han hela dagen fram till middag, med undantag för en långpromenad. Sen kastar jag ungarna i tvillingvagnen efter maten också går vi en sväng till med honom, och innan jag lägger mig på kvällen så släpper jag ut honom så springer han i väg och kissar. Inte speciellt ansträngade eller hur?

Nä, det är väldigt lättsamt, dock är jag mer bestämd än nånsin över att det är allt några år bort innan det flyttar in en vovve till den här familjen! Det blir för många måsten. Det är nog ganska nyttigt att få testa på emellanåt. ;) Och nästa gång jag blir sugen på vovve (ja,det är jag som blir sugen, inte Erik, hör och häpna!) så kan jag kika tillbaka på det här och påminna mig. ;)

Idag är jag effektiv och har redan hunnit springa 450 varv runt huset, typ. Jag sveper till och med morgonkaffet medan jag lagar barnmat till Aron. Sen tänker jag ta en välförtjänt lunch på folkan med bästa Sandra. (nej alltså, inte mig själv, så bra självförtroende har jag inte).

I lördags hade vi en underbart härlig dag i Kittelfjäll. Ni som inte var där missade verkligen något! Fantastiskt väder, bara glada ansikten, att vi dessutom kidnappade Ellen och tog med oss henne gjorde dagen ännu roligare. Dagen var fylld av fika och skratt och mys, att sen Anders vann gjorde ju inte direkt dagen sämre. Aron, som sov genom hela tävlingen, vaknade upp av ca.10 st skrikande personer just när Anders gått i mål i finalen. Stackarn!
Jag glömde såklart både telefon och kameran i bilen, men till prisutdelningen sprang vi efter kameran iaf. Dock var det sjutk varmt där inne och sjukt mycket folk så det var egentligen sak samma. Erik däremot, som tar åt sig äran av segern eftersom det var hans skoter som Anders körde, är nöjd över att ha en bild som minne.