Idag är vi på väg till Ö-vik. Roligt och besvärligt på samma gång, jag har blivit alldeles för bekväm av mig för att åka hemifrån. Men nu när vi väl sparkat oss i arslet och sitter i bilen känns det mer roligt än besvärligt. Vi trivs alldeles för bra hemma. :)
Båda pojkarna sover bak i bilen, är så tacksam att våra barn är så nöjda i bilen.
Jag och Erik sitter och pratar förlossning. Vi vill ju som sagt bara ha två barn så några fler planerade blir det nog inte för oss. Dock skulle jag gärna föda fler. ;) Jag och Erik är ett sjukt bra team, och Erik vet precis hur han ska hantera mig. ;) Jag önskar att folk kunde förstå vikten av profylaxen. Jag har försökt övertala de förstföderskor jag känner att träna in den, men en del förstår ju bara inte vilken skillnad den gör. Ett råd bara till de som vill ha en fin förlossning! Och för oss har det varit lika viktigt att Erik kunde den, eftersom jag lätt tappar andningen. Då fanns Erik där och hjälpte mig tillbaka.
Som alltid!
Det är nästan värre, de pappor som inte fattar vilken skillnad de kan göra. När jag var gravid med Lukas lusläste Erik allt han kom över, vilket gjorde framför allt mig väldigt trygg, men även honom såklart. Nu när jag var gravid med Aron behövde han bara ögna igenom och fräscha upp minnet. I vårat fall är det inte jag som föder barnen, det gör vi tillsammans! Och som vanligt gör vi allt bäst när vi får göra det tillsammans!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar