Det är helt sjukt hur mycket man kan älska en annan människa. Hur jag ligger och vrider mig när jag inte får somna på hans arm. Hur tom jag känner mig när jag vaknar upp på morgonen och han är borta. Hur orolig jag blir när han inte svarar i telefon. Att vad som än händer kommer jag alltid finnas här för honom. Ibland måste jag nypa mig i armen för att inse att det är sant. Och till på köpet gick han ner på knä och friade till mig. Den känslan är obeskrivlig, jag kommer aldrig att glömma det. Och nu är han fast, nu släpper jag honom aldrig!
Home is where you are
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar